Aftonbladet – 17 december 1870, sida 2

honom komma emot henne. Han varen annan man än vanligt och omöjligt kunde man tillskrifva det klara solljus som föll på hans gestalt, att den vanliga, prydliga minen öfvergått till ett uttryck af strålande förtjasning. Hela hans otseende bar en så tydlig prägel af lycka, att Silvia ovilkorligt måste småle, hon med. På väg till jordgubbarna, hva ba?. sade kaptenen gladt; ingentipg som kan jemföras med smultron i mitt tycke, mademoiselle Nardi. Bättre än både aprikoser, fikon och meloner. Bättre! Ah! hvad är aprikoser? — skräp, bara skräp! fortfor kaptenen; bara förfalskade persikor. Jag är förvånad öfver att Josefine vill röra vid sådanal Jag är förtjost i aprikoser., sade Silvia allvarsamt. Men i stället för att upptaga stridshandsken, utbrast kaptenen i ett af sina högljudda, muntra skratt. Hans hjerta var så öfverfullt af glädje att han måste uttala någon del deraf till Silvia. Ni har ij ingenting emot att jag stannar här hos er? sade han; saken är att jag vill låta dem tå språka med hvarandra i fred, — äh, mademoiselle Nardi, de äro så lyckliga som nyförlofvade, tillade kaptenen och hans ärliga ögon lyste af glädjetårar. Jag kan gerna säga er uppriktigt, att jag alltid har älskat den gossen, som om han varit min egen son och nu, då han kommit åter, känner jag mig alldeles som fadren till den förlorade sonen. Stackars Louis! Hade han egt en förståndig mor, eller en syster, sådan som Josefine, så skulle han varit helt ancorlunda. Inte för att han nu bar en dålig karakter, men han är för vek, alltför vek! Hvem som best kan leda hoöom. Han är som ett barn! och dertill, ändå alldeles förvånande klok — ett ypperiigt bufvud för affärer. Vida mer än Charlie, — jag menar inte i topografi och bvad dertill hör, — i sådant är Charlie mästare, men i sifferkalkyler. Han riktigt förvånade mig för en balttimme sedan, Så säkert som att två gånger två är fyra, bevisade han mig att en enorm rikedom