gör det! Naturligtvis måste jag vara höflig emot honom, men Iirera än nätt och jemt höflighet skall han inte förmå mig till. Just då Silvia hade kommit till detta stränga beslut, medan hon vandrade framåt med sänkta blickar, lyfte hon sina ögon med en hastig känsla af att någon person befann sig i hennes närhet. Hon såg på tio stegs afstånd ifrån sig en lång, vacker herre med stort skägg och rödlätt ansigte, hvilken artigt bortkastade sin cigarr, då han fick se henne. Det är monsieur de YEpine, tänkte Silvia och bjöd till att känna sig uppfylld af motvilja, men till sip stora förvåning kunde bon det icke. Det var efter andras berättelser hon hade inhemtat sin ovilja emot denne man, men knappt hade hon kastat en blick på honom, då denna förutfattade mening totalt gaf vika för ett ganska fördelaktigt iotryck. Att misstro detta nya intryck föll henne icke in; hon sade ej ett ögonblick till sig sjelf, att denne man med det angenäma utseendet kund? vara helt annorlunda än hvad han syntes. Under hela sitt lif hade hon, till följd af sin ensamma ställning blifvit van att lita på sig sjelf och derför bör det ej förefalla underligt om hon äfven nu stod fast vid det mottagna intrycket. Monsieur de YEpine kastade på henne en snabb och öfverraskad blick. Bilvias åsyn hade varit lika oförmodad för honom som hans för henne. Hon var lik en klar solstråle, som upplyste de dunkelgröna träden bakom henne, — en glad och täck varelse, med en ung fågels frågande och orädda blick. Han var en såker bedömarp af skönhet, en skarp iskttagare af personers karakter. Inom en minut hade han klart för sig att hans hustrus unga vän var en högst intagande ung däm af ett öppet och naivt väsende, Artigt,