NS MAA nr Silvia kunde omöjligt fatta meningen af detta tal, Jag tänkte — började hon, Att kunna tänka hjelper härmed föga, mamzelle. Saken är rent ut sagdt den, att monsieur de YEpine har tröttnat vid att vanka upp och ned vid Rhens stränder, att ban kom bit för tio minuter sedan och att innan fem minuter vorg gångna, hade han försonat sig med både sin fru och sin svärfar. Öfverraskning och sviken förhoppning gjorde först Silvia stum, Jag trodde det var mr Mereditha, sade hon slutligen. Kära, välsignade barn, han visste nog att mr Meredith var ur vägen, annars skulle han inte visat sitt ansigte här.. Och mumlande några föga smickrande epiteter, gick mrs Groom uppför trappan. Alltsedan Silvia kom till Saint Råmy, hade monsieur de VEpine utgjort ett mål för hennes bestämda ovilja och antipati. WVissheten att nu sammanträffa med honom, att nödgas samtala med bonom och tvingas till att umgås med honom, om icke vänskapligt, så åtminstone höfligt, gjorde henne både harmsen och orolig, Hon begaf sig uppisitt ram, för att så mycket som möjligt var oppskjata samwmanträffandet, och då hon tröttnade vid att sitta instängd, smög hon sig ned för trappan, gick på tåspetsen förbi salongsdörren, ilade med snabba steg öfver terrassen och så ut i trädgården med en känsla af yr glädje öfver att åter ha sluppit ut i friheten. aNu är jag åtminstone säker ända till middagen, tänkte hon, säker för att sammanträffa med denna r sligt förderfvade menniska. Hvad skulle han här att göra, sedan ban nu lempat den arma Josefine i ro så lande? Jeg hatap honom, jag känner att jag