de IEpine, ehuru bon sjelf icke fullt fattade det; ty var det icke Silvias svaga sida att ofta tänka huru väl bon skulle fyllt en systers plats? Hon såg således på honom med bjertlig välvilja under det de vandrade tillbaka till slottet och då de bunnit fram der det reste sig grått och solbelyst, med silfverglänsande dufvor flygande ofvantör de rostiga väderflöjlarne och de höga röda skorstenarne samt svalorna qvittrande i sina bon vid takfoten, hade Silvia redan gått öfver till fienden. På terrassen mötte de mrs G1oom, som just i detsamma kom ut genom en sidodörr. Då hon fick se monsieur de YEpine, sade hennes blick så tydligt, jag kan inte tåla ör, att han gaf Silvia en komisk min, som svårt satte hennes skrattlust på prof. Ni känner natorligtvis min hustrus värlerade vän, sade han till Silvia, liksom i afigt att blidka sin fiende. Jag är mycket och vänligt bekant med nrs Groom, svarade Silvia, som lyckades vålla sig allvarsam. Jag tror knappt min hustra kunde ha en nera pålitlig person i sin närheto, fortfor han ;ch vek med afsigt åt sidan för att uppehålla mrs Groom. Åh, ja; nog tänker jag att mindre pålitiga personer än jag kunna omgifva madane, sade mrs Groom kärft och fortsatte sin väg. Monsieur de IEpine höjde på axlarne och skrattade helt öppet, medan Silvia rodnade ut blygsel öfver mrs Grooms opassande sätt. Men monsieur de IEpine var alltför lycklig, ör att taga humör. Han hade dessutom enlast lewnat sin fru, för att röka en cigarr, ch då han nu fick se henne sitta och läsa vid let öppna fönstret i sitt favoritrum, skyndade an fram till henne med ansigtet lysande af mt intresse. UV, hvilket utiryck af på en