— Bref från svensk krigsfånge. Ur stt bret från svenske studenten J. Andersson, wilken, efter att ha blifvit tillfångatagen i örsta slaget vid Orleans, pu befinner sig som krigsfånge i i Straubing uti Baiern, meddela vi följande utdrag: Den 14 Okt avträdde ie vid Orleans tagna fångarne sin marsch lerifrån, hvilken fortsattes till den 21:a. Om tterna inpackades vi alltid i kyrkor, vanigtvis så trängt, att vi icke kunde få en blund våra ögon. Allt bvad vi kunde få till lifs var en och annan brödbit eller pågot äpple, som befolkniogen lyckades kasta åt oss unler marschen genom de franska byarne. Den 21:a sattes vi på jernvägen. Till följd af dess dåliga skick och de ofta förekommande opprifningarne, verkställda af franska frikåser, kuude vi endast fara om dagarne och nycket sakta så länge vi voro inom Frankrike. Vi anlände till vår bestämmelseort den 25:e. Våra lidanden under den forcerade fotmarschen kunde ej jemföras med hvad vi hade att utstå under dessa 4!2 dy Vi voro hoppackade 34 man i hvarje Doskapsvago. Att sitta eller ligga var absolut omöjligt; man måste således stå. Icke en enda gång tilläts det oss att till någon hvilas hemtande lemna vagnarne. Den enda förplägvingen var en seidel öl och 3 å 4 småbröd pr dag. Ni kan lätt tänka er vär förtjusning, då vi anlände hit få aftonen och hvar och en erhöll en tallrik köttsoppa. För första gången på två månader fick jag lägga mig på en bädd, och detta till och med arklädd. Vi kunna skatta oss lyckliga att ha kommit till Baiern, då vi höra talas om det nästan ormenskliga sätt, hvarpå preussarne behandla sina fångar. Vi få nemligen samma föda som de baierska soldaterna. I det rum, der jag är inlogerad, äro vi endast 10 man, nemligen utom mig 2 norrmän, 3 irländare (landsflyktiga fenier), 3 polackar (också landsflyktiga för deltagande i sista polska insarrektionen) och 1 fransman. Som jag i ett händelsevis öfverkommet nummer af norska Morgeobladet sett några oriktiga uppgifter om vid Orleans fallna och sårade svenskar och norrmän, ber jag att få meddela följande. Utom mig tillfångatogos: fältskären Bergholm från Jönköping, ingeniören Bonnevie och studenten Wiese från Kristiania samt bokhållaren Nerland från Bodö i Norge. De, som jag med visshet vet vara sårade, äro: norske löjtnanten Youuge Christoffersen, f. d. löjtnanten i svenska artilleriet Wulff och f. d. sergeanten vid svenska artilleriet Elgström.