I vida högre grad än man hittills hört omtalas har ett ondt rotfästat sig i vår hufvudstad, hvilket fortplantadt, snart skall visa sig hafva nått den omfattning, att knappt någon bot deremot skall finnas möjlig. Det har redan uppnått en sådan höjd att det måste ligga i samhällets intresse att, äfven om det gällde stora uppoffringar, sätta en gräns derför. Vi ha hittills inskränkt oss att endast genom ett påpekande i rättegångsreferaterna visa förhållandet sådant det hittills gestaltat sig, i förhoppning, dels att det onda skulle aftaga, dels att de myndigheter saken närmast rör skulle söka någon verksam bot för det ondas vidare utbredning. Då det senare beklagligen lika litet som det förra inträffat, ha vi ansett oss skyldiga att på ett något utförligare sätt redogöra för den fara som synes hota, orsaken till densamma och angifvande af de medel hvarigenom vi anse det onda kunna i någon mån afbjelpas. Att stölder och brott begås uti vår hufvudstad och till och med att antalet af desamma årligen ökas i proportion till folkökningen, lärer väl ej kunna undvikas, om man får döma efter förhållandet i andra länders hufvudstäder, hvilket gestaltar sig på samma sätt, ehuru flertalet af dessa har vida större tillgångar att disponera för ordningens upprätthållande och förekommande af brott än hvad vår hufvudstad eger, men då ett icke obetydligt antal af dessa lagöfverträdelser i vår hufvodstad på senare åren begåtts af minderåriga personer, pojkar från 9 till 15 års älder, mäste dertill sökas någon särskild grund. Knappt någon vecka förgår då icke en mängd pojkar stå till rätta inför poliskammaren för stölder — icke snatterier, otan de mest kombinerade stölder — vitnande om en djerfhet, en öfverläggning och en planmässighet i utförandet, som väcka förvåning. Det är numera icke något ovanligt att i poliskammaren se pojkar tilltalade för tredje eller fjerde gången, oaktadt de ej fyllt femton år; och man finner då ej två eller tre sådana, hvilka händelsevis sammarträffat och, då tillfället visat sig gynnsamt, stulit hvad de möjligen kunnat ätkomma, utan man ser hela band af femton till tjugu stycken dylika minderåriga, som med en tilltagsenhet utan like uppgöra beräknade planer för inbrott och de djerfvaste stölder till och med på dagen. En vecka har knappt förgått sedan rådhusrätten afdömde ett mål, i hvilket 13 minderåriogar stodo tilltalade för att ha begått mer än trettio stölder och snatterier, och i denna vecka stå ånyo sju pojkar inkallade till poliskammaren tör dylika lagöfverträdelser, Bland dessa har en vid flere föregående tillfällen varit tilltalad i poliskammaren. Dessa pojkar ha på aftoarne sönderbrutit skyltlådor och bortstulit deras innehåll, tillgripit bränvin och andra spirituosa, hvilka de till större delen urdruckit 0. 8. Vv. Förhärdelsen och det utbildade lättsinnet ha till och med gått så långt att tvenne af pojkarne, hvilka i år beredas till sin första nattvardsgång, under läsförhöret i kyrkan stulit ett paraply, hvilket de sedan pantsatt, och då en vanlig tjuf säkerligen ej vid ett sådant brott skulle gått längre, var detta ej nog för dessa minderåringar, ty en af dem gick till och med så långt i det gröfsta lättsinne, att han på det skamligaste orenade i kyrkan innan han gick att med sina kamrater dela hvad som erhållits för det stulna eller att öfverlägga om nya bedrifter. Mera förslagna och behändiga än äldre straffade personer, sammanträffa dessa anga tjufvar i hamnar och på bakgator och oppgöra ordentligt genomtänkta planer för stölders begående. Den som derefter utfört sjelfva dådet utdelar behållningen till sina medhjelpare efter förtjenst, och af det nu i poliskammaren anhängiggjorda målet synes HEDRAS ESA