mma SILL VIA. Af JULIA KAVANAGH Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Madame Varot har varit bortrest sedan en vecka, upplyste en karl, som i detsamma gick förbi. Silvia blef högröd och vände om utan att säga ett ord. Hon gick mycket fort, tramåt vägen som förde till slottet och visste icke sjelf hvarför hon hade så brådtom. Hon visste ej hvarför hennes kinder brände så heta eller hvarför hennes hjerta var sammanpressadt af en krampaktigismärta. Lyckligtvis för ungdomen, är dess lidande, om äfven häftigt, lätt ötvergående. En resvagn ändrade hela gången af Silvias känslor. Vagnen kom nedåt vägen, troligtvis från slottet. Medan hon stannade för att låta den passera, såg hon med klappande bjerta att den var tom. Hade han kommit äter? Denna tanke jagade alla andra å flygten ch så brådskande skyndade hon Bemår att na knappt knnade andas då hon befann sig vid slottet. Den första som hon mötte i förstogan var just den rätta att lemna henne önskade upplysningar. Mrs Gioom, sade Silvia och glömde i sin ifvor alla stolthetens och värdighetens fordringar, bvad har händt? Jag vet att något har inträffat. Jag ser det på er min, — hvad är det? Ni mötte vagnen, kan jag tro, svarade mrs Groom kärft; den gick tom tillbaka; — så mycket sämre, tillade hon och ruskade betydelsefullt på hufvudet — 738 mycket sämre.n AB. ur 238—275, 211—282, 284—290,