hofven tröttar utatven aen mos. thålliga hän gifvenhet. Våra agenter kunna ej göra säruc.mycket. Våra tillgångar måste i första rummet användas för de sårade och sjuke på krigsteatern fångarnes vård går utanför vårt uppdrag. De ita lienska komitterna ha redan rikligen bidragit til barmhertighetsverket. Komiten i Venedig under rättar oss om en sändning af 2000 st. ylefiltar! Men hvad är väl detta för 200,000—300,000 man dåligt beklädda, tvungna att äta en mat, vid hvil en de ej vänjt sig i sina hem, karlar från söderr i ect klimat af oblidkelig stränghet, tärda af själs lidanden, om hvilka det är öfverflödigt att yttre något. Föreställen er edra landsmän under deras nu så sorgliga vistelseorter, långt borta från an höriga, och I skolen förstå mig. I insen att det är I, de rika och stora städerna i söder och vester af Frankrike, som böron göra de högsta ansträngningar för att bispringa dessa fångar. Jag känner väl till de mångfaldiga uppoffringar som åläggas er genom tilldragelser utan like, af hvilka I svårt drabbats och som än ytterligare hota er. Men detta befriar er icke från att med frikostig hand använda edra resurser som ännu stå till ert förtogande och jag är säker också att vår vädjan skall finna återljud bland er. Redan hafva understödsföreningarne i Gironde, i Montpellier erbjudit oss viner såsom det första understödsbidraget. Men detta kan icke vara annat än en början. Förenen er, sänden ut en eller flera hängifna män, lämplige att taga reda på hur mycket som finns i dessa tyska depoter, på det man må riktigt få reda på behofven och genast kunna fylla dem. Se här vad han ej får underlåta att anskaffa: tusen och åter tusentals varma klädespersedlar, skjortor och röjor af ylle, kalsonger, skor, ullstrumpor, täcken, halsdukar; vidare rödaj viner och spirituösa Irycker, matvaror, chokolad, tå, tobak, böcker, lutligen också penningar till olika sakers anskafande. Adresseren era delegerade antingen till den nternationella komiten i Genåve eller till oss, på let vi må kunna gifva dem nödvändig ledning, och varen på förhand öfvertygade om att de skola inna allt tillmötesgående i Tyskland hos auktorieterfia, som sjelfva klaga öfver att de ej kunna bättre kläda, bättre föda och bättre vårda dessa appre soldater. Jag vädjar till er patriotism, i det ag ber er, hr redaktör, att åt dessa rader bereda n plats i er tidning, och jag hyser den fasta öfrertygelsen, att befolkningen i de af edra städer. som undgått krigets plågoris, skall på ett fäderweslandet värdigt sätt gifva sitt svar på vår uppnaning. Basel den 31 Okt. 1870. För den internationella agenturen till understöd af sårade och sjuke i fält: Dr Christ-Socin.