Aftonbladet – 15 december 1870, sida 2

ke ringa antal af de unga arbetsföra karrne och hu gör nationalgardenas mobilise ng, som skall träda i verket tänder löppet denna månad och torde komma att ställa igonting bortåt ett par millioner män under norna, ytterligare stora luckör i arbetarnes der; Häraf har blifvit er följd att större faiker och industriella etablissementer afstannat h att man egentligen icke har att klaga öfver betslöshet till följd af minskad afsättning och agnation irörelsen, ty arbetskrafterna minskas ungefär samma proportion som afsättvingen, tt de familjer, Hvilka för sin ttkömst bö;tt af de nu borttågande mobilernas och obiliserade nationalgardenas arbetsförtjenst, ola efter hand komma att lida betydligt gger i sakebs natur. Isynnerhet torde detta illa arbetarebefolkningarne i städerna, hvilka äl mindre allmänt ega några bespåtingar tt anlita, hvaremot den allmänt utbredda varsarmhetsandan och de betydliga besparinar som förefinnas bland landsbygdens inånare låter det ekonomiska trycket af kriet kännas mindre tungt, tillsvidare åtmintone. på landsbygden i de deler af landet, om ej nås af den fiendtliga ockupationen. Jet är verkligen öfverraskande att erfara uru föga dessa olägenheter af kriget öfverlagas i de delar af landet, som jag haft llfälle att besöka. Efter allt hvad man ört från Tyskland vill det synas som om er nöden och eländet till följd af den manga befolkningens frånvaro i kriget, skulle ara af en helt annan art och omfattning än är. Det är naturligtvis icke godt att säga, ninst för en främliog, hurudant förhållandet an blifva då nu äfven här utskrifvingarne vörja att träffa äfven familjefäderna, som man är skonat 1 det längsta, och då de bespaingar och förråder, på hvilka mean nu ekis terar, en gång blifvit uttömda, men för ögonlicket förefaller det som om Frankrike, till följd af det här så allmänt utbredda välståndet, skall mycket väl kunna nthärda tyecampen med Tyskland, för såvidt detia öeor på folkets förmåga att bära de med krisets fortsättning förknippade ekonomiska uppffringar och svårigheter. Man må för öfrigt icke föreställa sig att let är de mindre bemedlade och öfverbnfvud taget arbetsklassefiis söm ensamme ellsr tyngst känna de ekonomiska olägenheterna at kriget. Många som kunna betraktas såom förmögna eller rika befinna sig ien jemörelsevis mycket större förlägenhet. Medlemmarne äf den i Frankrike så talrika klass sen af srentierers, kapitalister som lefva på sina räntor, ha naturligtvis sina kapitaler ofta till betydlig del placerade i jerovägsaktier salt i andra finansiella och industriella bolagspapper. Öch alla dessa gifta för nätvarände alldeles ingen titdelhing! Det är såltinda som familjer, hvilka tldör Yenlite förhålländen påräkna en tretio å fyratiotusen francs årlig inkomst, nu kanske icke ha att lyfta en centime. Det faller, af sig sjelft, att de som befinna sig i en sådan siZllting ingalunda behöfva lida någon nöd, men att de närvarande förhållandena bringa en betydlig rabbning i deras ekonomiska ställning, ligzer för öppen dag: k a Ömständighet, som bragt mycken vil lervalla öcK förlägenhet i de större affärerna; och gjört de större affärsinänhens ställning brydsam, är den nästan otroliga centraliseringen af all vexelrörelse i Paris. Der hefaon sig det finansiella och kommersiella Frankrikes hjerta, och då, till följd af belägringen, detta upphörde att funktionera, så upphörde det; söm jag, för att fullfölja bilden, skulle vilja kalla blodorsloppet, det vill här säga vexelrörelsen. Väl lär man väl no för de oundgängliga liqvider, som härflyta af de affärer som fortfarande måste göras, tippsökt pyå vägar, men säkert är, att detta mött stora svårigheter då t. ex. alla liqvider mellan utlandet och Frankrike hittills verkställts genom bankirbus i Paris, och ett ledsamt faktum likaså, att alla vexlar på Paris af äldre datom ligga för det närvarande döda i innehafvarnes portföljer, omöjliga att realisera. Innan jag lemnar det ekonomiska och finansiella område, på hvilket beröringen med Bordeaux ledt mig in, vill jag slutiigen fästa uppmärksamheten på ett ganska anmärkningsvärdt faktum, som visserligen icke är någon nyhet för våra finansmän, men som torde ha undgått den stora allmänheten, det nemligen, att oaktadt den fruktansvärda kris, Frankrike för närvarande genomgår och under hvilket det emellanåt sett mycket mörkt ut för detta land, hatva likväl franska bankens sedlar hållit sig väl uppe i kurs. Premiom tör guld varierar på olika platser mellan 1 och 1!4 procent, hvilket i betraktande af förhållandena, d. v. s. isynnerhet de förhållanden som varit, förefal!er mig att vara synnerligen obetydligt. Det är visserligen savct, att nu en ljusning ioträdt till följd af den ötverraskande energi och kraft hvarmad Frankrike nu reser sig och som, trots partiella motgångar som ännu kunna stunda, lemnar hopp om en god utgång, men ställningen är i alla händelser ännu bekymmerfull och man vet att det knappast fiones någon varelse så skygg för färan som penningen. På vissa orter har man befannit sig i stor förlägenhet för skiljemynt och af denna anledning måst tillgripa utomordentliga åtgärder. Sålunda såg jag redan i Lyon sedlar på en franc, utgifna af Rhöne-departementet. Jag erfor icke hvilken garanti som var ställd för deras infriande, men de gingo villigt i allmänna rörelsen. I Bordeaux utger handelskammaren också pappersskiljemynt, men utfäster sig att till såkerhet för dessa småsedlar deponera motsvarande belopp af franska bankens noter, hvarförutan handelskammaren särskildt garanterar deras inlösning. Vid stora industriella etablissementer i orterna ba egarne också, för att kunna verkställa sina aflöningar, sett sig föranlåtne att atfärda ett slags anvisningar på sig sjelfva, det vill med andra ord säga småsedlar, hvilka gå i rörelsen inom orten. Jag hade ämnat tillägga några nppgifter om en ganska egendomlig testerrepresentation, som jag bevistade i Bordeaux, sant om det här ofvannämnda offentliga möte, som jag der öfvervar, men som mitt bref redan vuxit till betydligt omfång, uppskjuter jag dermed till härnäst. -mM