Aftonbladet – 14 december 1870, sida 2

expres efter sig, och madame de I Epine yttrade med en suck att det vore ganska ovisst huru snart han kunde vara åter. Jag är rättvist straffad., tänkte Silvia ångerfullt. Madame de IEpines profetia gick i fullbordan. Dagar gingo och mr Meredith kom icke tillbaka. Då bron blifvit i ordning, uppstod fel med en tunnel och denna låg vida längre bort. Silvia blef otålig och retlig till lynnet och föll derefter i ena sorgbundenhet som madame de IEpine ej var missnöjd med. Det stygga barnet skall tänka sig bättre för en annan gång, sade hon. Men stygga barn tänka sig sällan bättre för, Silvia var väl att börja med, sedan mr Meredith rest, ganska förståndig och läste rätt mycket, för att bevisa sin botxfärdighet; men efter hand fick hon leda för, allt hvad lärdom heter och började slarfva bort tiden som en ung slöserska, dels genom besök vid förpaktargården och dels under: samspråk med mrs Groom. Men sedan en tid gått om, fann hon hvarken kalkontupparne eller hushållerskan så underhållande som förr. Fåglarna hade blifvit för spaka att låta reta sig och mrs Groom hade fått bekymmer som hon ej ville meddela Silvia; — hennes Philip hade råkat i svärigheter och skref bref på bref efter pengar, som mrs Groom i sin förbittriog ej ville skicka honom. Hon blef tystlåten och fick så mörka äsigter om lifvet, att Silvia allt mindre sökte hennes sällskap och sjelf blef litet misantrop: Hon föresatte sig att icke alls tycka om mr Meredith, började strängt granska hans fel och föll slutligen en dag efter frukosten den iden att gå till byn för att se cm ean Varots svägerska verkligen var så vacker, Till hennes förvåning var värdshuset stängdt, (Forts.)