Aftonbladet – 14 december 1870, sida 2

ej jag inbillar mig att hon älskar mig! Ja; bebagar henne, derför att vi en så lång tic varit i hvarandras sällskap och emedan ja; ej sparat något bemödande för att lycka vinna henne. Jag har på hundrafaldt sät ansträngt mig derför, utan att hon har e! aning derom, och hvad jag vunnit är en vis grad af bevågenhet, — inte just särdeles sto. i sig sjelf. Från första stund jag såg henne tänkte jag, hon är den enda, då hon tvärtom kände misshag emot mig! Han steg häftigt upp och började gå a och an i sälongen. Se här; gif mig nu en ritning på diamant. garnityret, sade Silvia, i det hon mycke pad kom in i rummet; och mr Meredith ga: enne, som hon önskade, en ritning på infattningen. Ogifta fruntimmer bära ej diamanter sade madame de VEpine allvarsamt. Mr Meredith såg icke upp ifrån sitt arbete, men Silvia rodnade och blef tyst. Efte; en liten stund var likväl hennes lilla, rörliga tunga åter i full verksamhet. Madame d IEpine satt och läste och tycktes ha glömt de båda andra, och Silvia fann det vara er ren omöjlighet i denna stund att icke få tala Ni har talat om kemi med mig, började hon hastigt; ni kan, som jag tror, göra rubiner, — kan ni inte äfven göra diamanter? Nej, inte ens för att behaga er. Låg det måhända en ofrivillig ömhet i hans röst? Sade mr Merediths blickar att han epde i sin makt att behaga Silvia på många vis? Hon såg på honom allvarsamt och tviflande, och madame de V:Epine, som ;j hade hört något, inföll till all olycka just detsamma: Silvia, berättade duåför mr Fox stackars niss Cliffords historia? Silvia svarade först efter en stund: Var