Aftonbladet – 14 december 1870, sida 2

SILL VIA. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THOBA HAMMARSKÖLD, F Af hvilket hon icke skulle ega ett öre såvida inte du förhbjelpt henne dertill. Mycket sannt, Men det var först och främst min pligt och för det andra trodde jag aldrig, att deona vändning i hennes öde så skulle verka på henne.n Men barna henne ej, Charlie. Hvad rätt skulle jag ha att göra henne föreställningar, Josefine? Hon har ju inte ens att åt mig, sedan hon blef en arftagerskax I detsamma öppnades dörren hasugt och Silvia kom ina samt yttrade lifligt : Det duger ej att lägga min villa på höjden, Josefine; det blåser för hårdt derappe. Vill du ha henne nere vid floden? Charmant! ljöd hennes entusiastiska svar; floden skall flyta midt igenom trädgården och i den skall vara fullt at fisk. Derjemte vill jag ha vattenhijor och säf. Trollsländor och granna fjärilar skola flyga — Har ämnar ni hålla dem qvar? inföll mr Meredith. Nå, så vill jag ha bin och bikupor,, sade Silvia otåligt. Mot dem kan ni väl aj ha något att anmärka, mr Meredith? tillade hon med en skymt af missnöje. Iate dei minsta,, svarade han kallt, säg på sin klocka och lemnade salongen. Mr Meredith tycks ej vara nöjd med den lycka jag vunnit, sade Silvia litet häftigt. Ack, du stygga barn! Hade ej han varit, skulle du inte egt den minsta förhoppning på detta aria ) Bp A, B. nr 238—275, 211—282, 284—28Y,