Aftonbladet – 13 december 1870, sida 3

tade att beskjuta den franska kaszernen, fran. ska hospitalet och skeppen på redden; Amiral Baprö förklarade att hans eskader skulle sfgå följande dagen och uppmanade de preussiska krigsskeppen att följa efter, så att det kunde visassig, om mivisterre-identen Brandts Kotelzser verkligen skulle blifva verkstälda. ta LITTERATUR-TIDNING. innehåll: Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia. — Kort sammanfattning af de vigtigaste bestämmelserna af armens organisation. — Träkol, rim af Olof Stig — Rusdgren, Minnen. — Sehneidler, Petit abreg6e de Ihi toire de Suåde. — Rättsäfningsfrågan. — Litterära och Konst-notiser. Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver samlade och utgifna af O. G. Styffe. Tredje delen, Stockholm, Norstedt . Söner 1870. 592 sidd.: Pris: 4 rdr 59 öre. Ater har vår utmärkte arkiviorskare, hr C. G. Styffe, offentliggjort. en-diger volym; bestående dels af en inledande-öfversigt (280 sidd.) öfver Sveriges öden under Karl Knutsson och Kristiern af Oldenburg 1448—1470, dels af ett betydligt antal historiska. hendlingar, till en del samlade ur nordiska, till en del ur åtskilliga nordtyska städers arkiver. Om dessa handliogar, af hvilka några äro affattade. på latin eller plattyska, ejlära synas särdeles inbjudande för andra än fackmännen, så erbjuder deremot den bearbetviog som törf. i inledningen meddelat af sina forskningar öfver nyssnämnda tideryrmd, en för hvarje vän af fosterlandets historia njutbar läsnieg. — För första gången äro de trå årtionden af vår medeltidshistoria, som i detta band behandlas, med grundlig kritik utförligt belysta. Det är icke någon tilltalande tafia, men det var icke derför mindre angeläget att få den i riktig dager framstäld. Efter hr Styffes framställning måste såvidt vi kunna se, det bäfdvunna antagandet, att konung Karl Knutson 1454 anbefallt och börjat verkställa en mot kyrkan riktad, allmän reduktion, anses vederlagdt. I slutet af 1453 började tvenne af konungen förordnade män att resa omkriog i orterna och hålla de ilag föreskrifna räfsteting och fortsatte dermed en del af följande år. I de bevarade handlingaårne — säger förf. — är ingen anledning, att de domhafvande haft något annat uppdrag, än det-som ovilkorligt följde med det öppet angifna och tillhörande alla räfsteting. Såvidt af de bevarade dombrefven synes, har vid dessa räfsteting förekommit allehanda civila rättsfrågor, deribland äfven anspråk att från kyrkor och kloster få börda eller igenlösa fastigheter, utan att åtgärden egentligen varit riktad emot kyrkap.. I-afseende på syftemål och omfattning tål skonucg Karls räfst ingen jomförelse med drottving Margaretas. Att den väckt så mycken uppmärksambet och blifvit. missuppfattad, har beroit dels deraf, att erkebiskopen af veridslige domares iogripande på ett område, som prelaterne ville hafva fredlyst under kanoni:ka lagens fägn, tog sig anledning till den bekanta demonstrationen att låta flere domkapitel protestera mot de förmenta ingreppen i kyrkans friheter, dels också deraf, att denna räfst bestämdes som preskriptiorstid för den i Westerås recess 1527 till adelns förmån påbjudna rätt att från kyrkan börda skänkta samt återköpa elier lösa egålda eller pantsatta gods. Icke minst intressanta äro de sista fyrtio sidorna af hr Styffes iolednivg, som handia om svenrska adelns stälining, de regerande slägterna efter unionens upplösning, verldsliga rådherrar 1448—1470,. Man finner här, om vi så får säga, en svensk adels-statistik från senare hällten af femtonde seklet. — De förpäma slägterna ha ej många genom intellektoella och moraliska egenskaper framstående medlemmar att uppvisa. Att trolöshet och roflystnad voro mycket allmänna drag inom de högre klasserna, är väl bekant. Hur det stod till med deras bildning, kan slutas deraf att det fanns många rådsherrar som ej kunde läsa. Förf. anför, såsom bevis härför, ett af tolf rådsherrar år 1472 utfärdadt dombref i en tvist mellan fru Birgitta (Tott) på Haromarstad och Erengisle Gedde, som var gift med hennes styfdotter; den senare invände att två af de doknumenter, som svärmoderi åberopade, voro falska; men — heter det — som biskop Lydika och biskop Hanses kansler oc flere rigsens radh som !xese kunna efter närmare pröfnivg godkände brefvens äkthet, blef hans invändning ogillad; till yttermera visse förekommer å ett annat ställe i domen uttrycket alle i riksens radh som lese kunna. Men kan förf. ej meddela mycket till heder för stormännens kunskaper, karakter och seder, så äro deremot hans upplysningar om deras förmögenhetsoch slägtförhållanden rikhaltigare, än man skulle väntat från en så fjerran tidrymd. Hvad en af de främsta hufvudpersonerna i tidens historie, nemligen konung Karl Knutson, angår, synes han oss. framstå i ett a delaktigare ljus, än eljest i de vigtigare arbetena öfver vär medeltidshistoria. Hos alla vänner af en allvarlig, samvetsgrann forskning i fosteriandets häfder rekommendera vi hr Styffes trenne band sf Bidrag till Skandinaviens historia, som i ej rioga mån omskapat. den traditionella bilden of ett långt och betydelsefullt tidohvarfi vårt.