Aftonbladet – 13 december 1870, sida 1

bara siott vsr ej mera flyttbart än Silviag villa, Då madame de VEpiae säg att motsägelse ej hjälpte, giek hon in på hennes förflugna idå och började utse en passande lats, Pp Hvad säger du om höjdsträckningen der bortom skogen? föreslog hon. cÅh förträffligt ropade Silvia och riaprade i händerna, ven förtjusande utsigr, och en trädgård anlagd i sluttningen! Jag skall gå efter-papper och genast görs upp ritningen. Och i detsamma skyndads bon ut. Då dörren var läst efter henne, steg madame de IEpine upp ooh gick till sin bror. Honlade banden på hans arm och sade mildt Charliel Han spratt till och såg på henne. Vill du säga något? frågade han. Är du ledsen ? Jag är bedrörvad öfver att se henne taga det så, Josefine.n Men hur ville du att ett sådant barn skulle taga det annorlunda? frågade hon urskoldande. -Hon är nu i den ålder, då kärlek till ell sagoverldens herrlighet qvarstår isinnet, men tron derpå gått förlorad, Naturligtvis tror hon ej lävgre på förtro!lade skatter i hela högar af perlor och juveler, men bon älskar dem änns; och då nutidens hexmästare, Penningen, kommer till henne och hon vet att han kan skänka henne alla dessa berrligheter, eller annat i samma anda, så blir hon glad och med en själ, öppen som solljuset, döljer hon inte sin glädje Ailt hvad den fattige komungasonen vidrörde blef guld, sade hen-es bror med en suck, smen vi ha ej hört att han blef lyckigara för det. Jag kan ej qvarva en fruktan för att något ondt skall drabba Silvia genom detta ariv (Forts)