Aftonbladet – 13 december 1870, sida 1

Den elaka Få som biifvit bjuden till Silvias dop, behagade just vid denna tid göra henne ett långvarigt besök, och följden blef att böcker och studier svårt försummades och förpaktargården fick en dryg andel af hennes sällskap. Men Jer var mycket förändradt. Mrs Jones I Jame de FEpines bemedling hade genom mas ; a i fått en plats i England oc. UllER PR barn blifvit ditsänd. Nästa förlusv gen ringare än sjelfva Pataud, som af sm herre blifvit återfordrad. Skjulet med den gamla vagnen och kalkonerna återstodo likväl till all lycka för Silvia, och en vacker morgon, då den elaka Feen gjorde ett besök och Silvia som vanligt var sysselsatt med att reta de olyckliga fåglarne, fick hon höra mrs Grooms röst och dermed var det slut på bennes tidsfördrif och deras plåga. Var god och kom upp, mamzelle, man frågar efter er, sade hon; ven herre har kommit som önskar tala med er. En herre som vill tala med mig! inföll Silvia. Hvad för en herre, mrs Groom? En italienare?, tillade hon med lysande blickar. Visst inte! En engelsman är han, och den som ser ut som en gammal räf, tillade mrs Groom med en osminkad uppriktighet. En engelsman med utseende af en gammal räf önskade tala med Silvia. Hon kände sig orolig, nästan skrämd och följde mrs Groom med ojemna steg. Säkert skulle någonting hända henne. Då hon lade sin hand på låset till salongsdörren, darrade hon litet och sedan hon låpgsant öppnat den, tittade hon först försigtigt in. Men den engelska herro satt med ryggen vänd mot dörren och det blef i stället mr Mereditbs allvarliga, vackra ögon, som mötte Silvias blick. Rodnande öfver att sålunda blifva gripen på bar gerning, gick hop hastigt in och blef glad,