Aftonbladet – 10 december 1870, sida 2

känna. Hon hade under sista veckan längtat derefter med den ilver, hvarmed ungdomen alltid emotser ett nöje. Prefekten skulle vara närvarande; msirerna i alla kriogliggande kommuner voro sjelfskrifna; brandkären i Saiot Remy hade lofvat vara med i sina blänkande uniformer och lady John med gäster skulle säkert illustrera festen. Med ett ord: det var en högtid, som Silvia gerna hade bivistat. Här ha vi Charlie, utbrast madame de PEpine hastigt. Silvia höjde blickarna som. varit riktade mot golfvet och såg mr Meredith ute på terrassen vid det öppna fönstret. Hur är det, frågade han oroligt Åh! mycket, mycket bättre. Hur har det gått ? Superbt! Jag är ledsen öfver att du inte var med.n ox Hans saknad tycktes uteslutande gälla .systern. Alltsedan ;han och Silvia hade träffats i. förstagan och han vid sen blick på henne hade funpit att det var att börja från början igen, hade han tagit hennes Kallsinnighet för en gifven sak. Hans sätt emot henne hade varit ett beständigt, Må så vara, som Bilvia såg och förstod samt halft tyckte om, halft harmades öfver: . Hon var belåten med att mr Meredith ansåg hennes intresse för honom förbi på samma gång som hans fara, men det behagade henne alls icke att finna huru lätt han kunde glömma att hon fanns, då han var närvarande, För att visa huru föga hon brydde sig om hans bes skrifning på festen steg hon upp och lemnade rummet. ; Gå inte, sade madame-de IEpine ifrigt; stanna hos oss, Silvia mig. 2 går blott efter mitt arbete — jag är snart återo, svarade hon likgiltigt. (Forts.)