Aftonbladet – 10 december 1870, sida 2

j ehuru hon icke meddelade någon sina tankar var det tydligt att hon grubblade öfver hvåd som hade härdt. Ingen annan tycktes vidare tänka på Jean Varot, utom kaptenen hvilken en gång hvisksade till Silvia: Nu är den bofven på väg till Amerika. Och ett af dessa lugn, som i menniskans lif -likaväl som i naturen efterfölja stormen, inträffade efter Varots försvinnande från orten. Då han varit borta ett par veckor, drog kaptenen en afton Silvia åt sidan och hviskade med högtidligt allvar: . Skeppet, hvarmed han seglade, har förlist, — ej en enda själ är räddad. Säg ingenting åt Josefine. Jag önskar inte att hon ännu skall veta något. Silvia kände sig uppskakad, men på samma gång lugnad. Jean Varot var död — mr Meredith var nu fuollkomligt säker. Lugn och frid kommo härjemte åter. TREDJE KAPITLET. Solen lyste in i-madame de IEpines arbetsrum och gaf det ettljust och giadt tycke, men dess, egarinna satt blek och kraftlös, tillbakalutad i ländstolen och Silvia såg oroligt på henne. Är du verkligen bättre? frågade hon. Det är jag; men tillika så ledsen, Silvia mia, för att jag hindrat dig från att vara med då jernvägen öppnades: Det skulle roat. dig. Ja, myeket, svarade Silvia ärligt. Det måste, varit en vacker fest, men kapten skall nog berätta om alltsammans för 0s8. Charlie gör det bättre, sade madame de rEpine. . ilvia såg rätt framför sig och svarade intet. Hon kände sig mera nedstämd öfver att ej ha fått vara med, än hon ville er