krigsskepp. NORGE. Af det nya storthingets 111 ledamöter äro 42 gårdsbrukare, 3 bruksoch grufegare, 14 handlande, 25 embetsmän, 5 advokater, 1 hypoteksbankdirektör, 3 folkskollärare, 7 länsmän, 1 telegrafist och 1 taxeringsman. Bland dem ha 32 icke förut varit storthingsmän. Den fruktan många hyst, anmärker Aftenbladet, att thinget är 1871; på grund af sin med många nya elementer uppblandade sammansättning, skulle komma att sakna en fast kärna af kunskapsrike och i allmänna angelägenheters handbafvande förfarne män, skall efter all sannolikhet komma . att visa sig ogrundad, ty flere nye representanter ha icke blifvit valde denna gång än som hittills öfverhufvud taget varit fallet. Den Jaabeekska fraktionen, för hvilkens inflytande på valen man hyst så mycken fruktan, räknar inom det nya thinget på sin höjd 10 medlemmar. Från detta håll hotar derföre knappast någon ällvarsam fara, isynnerhet om representationen genom klok sparsamhet i statshusbållvingen och en uppriktigt frisinnad po: litik visar sig redo att tillmötesgå det berättigade i bondevännernas önskningar. ,Utom vämnda fraktion, yttrar tidningen vidare, tyckes det 20:e ordinarie storthinget icke innehålla elementer till någon särdeles stark partisöndriog. De mera framstående målsmännen för den frisinnade uppfattning af vår inre politik, som gjorde sig gällande med så stor styrka vintern 1868—1869, ha utan undantag blifvit återvalde, till en del mera enbälligt än förr, då deremot den konservatism, som motsätter sig hvarje reform; blott derföre: att den skall medföra oro, knappast torde finna många representanter. Vid Kristiania arbetareförenings sammanträde i söndags den 4 d:s diskuterades Kfligt frågan om rösträttens utvidgande. Professor L. K. Daa uppdrog en statistisk jemförelse mellan deltagandet i valen uti Norge och i åtskilliga andra länder, af hvilken framgår, att uti förstnämnda land intresset för valen är mycket mindre. Under det i Frankrike och Amerika det ojemförligt störstå antalet af medborgare deltager i valen, och i England, enligt anstälda beräkningar, antalet af de röstberättigade som icke rösta, öfverhufvad taget, varierar mellan en fjerdedel ock en femtedel, visa deremot de officiella uppgifterna öfver storthiogsvalen 1865—66, att af 130,000, som hade rösträtts-qvalifikationer, icke mera än 81,000 låta införa sig i längderna och att af dessa åter endast 34,000 verkligen röstade. Den vigtigaste grunden till detta ringa intresse för valen var det indirekta valsättet. Hvad sjelfva frågan om rösträttens utvidgning beträffade, anmärkte talaren, att icke mindre än fjorton förslag i detta hänseende förelågo för nästa storthing. Om dessa kunde han här icke i detalj inlåta sig, men ville begagna tillfället att fästa arbetarnes upp närksamhet på en mycket vigtig sak som fanns i de flesta af dessa förslag, men var så behändigt undangömd, att kanske nio bland tio icke sågo den. Det stod i förslagen en hel hop saker om att de som förut icke hade rösträtt, nu skulle få den. Förut hade åbor rösträtt, men icke lörpaktare. Nu skulle förpaktare få rösträtt, nu skulle skeppsredare få rösträtt 0. 8. v. detta var alltsammans utvidgningar. Men så fanns der också en liten inskränkning, som låg gömd i en liten, mycket liten parentes, nemligen att man skall hå bott minst ett år i valkretsen när man afgifver sin röst. Denna inskränkning drabbar isynnerhet de arbetande klasserna och drabbar dem på det förunderliga sätt, att de förlora sina medborgerliga rättigheter hvar gång de flytta. Om de nu flyttade just hvartstredje år, när valen försiggingo, unde de komma att förlora sin rösträtt för beständigt. På detta sätt ville man, på samma gäng man gaf rösträtt åt flere klasser, utesluta de farligaste elementerna inom arbetsklassen. Men medlet var ett af de mest förvända och förtviflade man kunnat hitta på. Denna oförnuftiga ide fanns icke i alla förslagen, och det vore väl om i storthinget något af de förslag som icke ärö behäftade dermed kunde vinna pluralitet, på det man icke måtte taga igen med ena handen hvad man gaf med den andra. Derefter uppträdde flere andra talare, hvilka isynnerhet framhöllo den uppfostrande inflytelse som delaktigheten i politiska rättigheter skulle utöfva på arbetsklassen. Detta skulle mer än någonting annat bidraga till utrotandet af den förderfliga klassoch ståndsskilnaden. Det är en orättfärdighet att en del — och en så stor del — medborgare endast skola ha skyldigheter mot staten, ej rättigheter. Känslan af detta tillbakasättande bidrager ej så litet till den talrika emigrationen till Amerika. En talare trodde dock, att värnepligten förmådde vida flere ätt utvandra än saknaden af politiska rättigheter. En af talarne, en folkskollärare, framställde den frågan, huru det är möjligt att uppfostra folkets barn till -fria-statsborgare för den, som sjelf är i saknad af den sporre till intresse för det allmänna som ligger i politisk rösträtt. Landshöfdingen i8Göteborg, grefve Ebrensvärd, har i några dagar uppehållit sig i Kri