Ssget vid Villers-Bretonneavzx. Journal du Håvre meddelar om detta slag, hvilket, soth bekant, egde rum utanför Amiens den 27 November, följande berättelse: Striden hade proportionerna af en verklig batalj, ty 30,000 fransmän kämpade mot 40.000 vreussare. Dessa sistnämnde, som på morgonen besatt en skög i hejden af Boves, skickade redar tidigt fram tiraljörer för att oroa våra förposter. Fram emot middagen lemnade den tiendtliga styrkan skogen och började angreppet mot våra trupper, som befunno sig på platån vid Villers-Bretonneaux med 18 kanoner. Från kl. 12 till half 2 e. m. slogs man med stor förbittrivg. — Ytterligare sex kanoner hade ankommit till förstärkning åt fransmännen, och elden fortsattes till kl. hal! 5, vid hvilken tid vi lyckats drifva fienden tre kilometer tillbaka från valplåtsen. Nu återtogo preussarne emellertid offensiven, sedan de märkt, att vår eld aftog i styrka. Vi började lida brist på ammumtion. . Våra dittills segerrika trupper erhöllo befallning att retirera. En del drog sig emot Corbie, en annan emot Amiens. Preussarne satte sig då i besittning af Villers-Bretonneaux, sedan de förut satt några byaribrand. Förskräckelsen bland invånarne var stor. Qvinnor och barn flydde i alla riktningar, hvarvid många drunknade i kärren. Såsom bevis på stridens häftighet anföres, att ett helt kompani marin-infanteri blef nästan tillintetgjordt. Flera bataljoner mobilgarde, som för första gången voro i elden, lära hafva visat en beundransvärd hållning. Om samma strid skrifver en korrespondent den 29 November från Rouen till engelska tidningen Standard: Lördagen den 26 ryckte general Mantenffels kår fram för att anfalla Picardiets hufvudstad Den styrka, hvaraf nordarmån: består och som sä ges utgöra 50,000 man, var delad i tre kårer: vid Villers-Bretonneux, en stor fabriksby, som beherr skar vägen till Tergnier vid ingången till Santerre slätterna; vid Boves, som beherrskar vägen til Paris, samt vid den lilla byn Dury, som beherr skar vägen till Bretenil. Det tyckes ha varit er skarp strid på denna linie, isynnerhet vid Bove: och Hleeö-Brotonnenx, och fransmännen försva rade i början väl sina ställningar, men Historien att de skulle ha drifvit fienden tillbaka med:ba jonetten, är en fabel. Preussarne fingo emellertic etydliga förstärkningar, och trots det tappr: motstånd, som gjordes dem vid Dury, trängde d