Ötverbefälet synes tillsvidare vara delad mellan Bourbaki och Pallisres. Da geniste utfssien från Farls. Berlintidniogen Zukunft skrifver härom Från St Brie till Ormesson går en kedja a T höjder som bilda strängen till den båge Marn här gör och i hvars medelpunkt på andr sidan floden skansarne vid La Faisanderi befinna sig. Inåt landet sänka sig smånin gom de här brantare uppstigande höjderna , Vid St Brie å ena och Ormesson å den än ,dra utgör höjden öfver hafvet mer än 10 fot och öfver Marnes yta ungefär 70 fot. På denna livie ligga o-terna Villiers, Champign; och Chennevieres, anfallets hufvudpunkter Befinner sig den nämnde höjdsträckan i de belägrades händer, så beherrska de å en: sidan den framför liggande terrängen på långt afstånd och ha å andra sidan fördrifvit fienden från höjder, hvarifrån han med sitt artilleri kan energiskt operera emot fort Nogent och Vincennes. Samma förhållande egei rum på halfön mellan Seine och Marne dei Greteil ligger. Här reser sig nästan isolerad Mont Mesly och beherrskar terrängen. Had nu de belägrade segrat, hade de behållit de omtvistade punkterna i sina bänder, skulle våra trupper varit nödsakade att falla tillbaka och cerneringsgördeln derigerom blifvi med flera mil utvidgad samt dermed försvagad. Kolonner som under skyddet af er armö sökt bryta sig igenom skulle endast träffat på ringa mutstånd och de särskilta cerneringskårerna, skilda från hvarandra a! långa afstånd, skulle varit utsatta för farar att duka under för fiendens massor. Omisskänlig är här öfverensstämmelsen i plan med Loirearmåns operationer, och hade ej Metz kapitulation i rättan tid inträffat, skulle vi måst uppgifva Paris belägring. Man må om krigets fortsättande af fransmännen tänka hvad man vill, det erkännande kunna vi tyskar ej neka dem, att de i försvaret af sitt land utveckla en energi, som motståndarne sannolikt ej mer ansett möjlig. Ett orustadt folk har stampat upp armåer ur jorden, som gjort! kontinentens fruktansvärdaste här ett eftertryckligt motstånd. Din vestra armen. Ålyen denna armb har, som telegrafen re dan berättat, ombytt chef. Keratry, som varit dess ursprunglige skapare och organisatör, har tillika med sin närmaste man CarrbKerisonet afgått och fått till efterträdare general Gougeard. Anledningen till hans afgång är oenighet med Geambetta, som i sin egenskap:af krigsminister befallt honom att marschera till Loirearmåns understöd, en oråre eom -han synes antingen alls icke eller åtmins:one för sent efterkommit. Keratry, som under de senaste månaderna gjort den goda saken stora tjenster, har efter sitt afsked till Gambetta aflåtit följande mera om småaktig harm än verklig patriotism vitnande bref: Augers den 28 Nov. Hr minister! Genom ett dekret af den 22 sistlidne Oktober har ni utnämnt mig till öfverbefälhafvare för de fem Bretagne-departementens mobila stridskrafter. Vid nämnda tid fanns ännu ingentiog. Tack vare mina landsmäns fosterlandskärlek och alla mina officerares hängifvenhet var lägret vid Conlie den 92 Nov. färdigbildadt och gjordt ointagligt. 47 bataljoner bretagniska mobilgarden och 7 kompanier djerfva och disciplinerade skarpskyttar hade fullt utrustade besvarat mitt vädjande. 9 batterier artilleri, fullständiga både i afseende på materiel och manskap, väntade blott på ridoch remtygspersedlar för att kunna manövrera. Denna händelse var ensam i sitt slag i Frankrike, och den 24 Nov., då ni sett det med egna ögon, uttalade ni öppet för alla medbjelpare detta nationella verk er tifligaste tillfredsställelse, och samma afton har ni i prefekturen uti Le Mans för mig upprepat denna försäkran. Samtiligt var Le Mans hotadt; venstra flygeln af Loirearmen kunde kringgås; general Fierechs trupper hade blifvit slagna och flydde från Nogent le Rourou ända till mitt lägers portar. Ni riktade ett energiskt upprop till Bretagne-armen; 10,000 man f densamma följde, oaktadt sin ofullständiga utrustning och mera ihågkommande sitt mod än sin fulländade beväpning, mig den 24 Nov. på morsonen från lägret vid Conlie: till bivuaken vid Yvr6e, och den 26:e marscherade vi 31 kilomåtres not fienden. Mina tappra frivilliga matroser släade sina kanoner med sig under 12 timmars narsch ; fienden hade nyss i största hast dragit sig illbaka. Försvarets intressen tillåta mig icke att dag tillägga något mera. Oaktadt mina truppers söner har jag den 27 Nov. underrättat er, att in1ehållet af edra den 26 Nov. i Tours just samma imma, då vi framryckte för att anfalla, utfärdade rdres tvingade mig att i alla händelser taga afked. Ni har samma dag bifallit min afskedsanökan, hvilken just i dag bort vara synlig i Jourval officiel. Den sorg, som jag kände att öfversifva den armå, som jag hade bildat tillsammans ned min tappre vän och gamla kollega, CarrC6risout, hvilken ansett sig böra följa mitt exemel, har varit djup, men den kommer mig icke tt glömma mina tvingande pligter. — Sedan jag tervändt till privatlifvet, har jag återfunnit min volitiska frihet, som jag under uniformen fullcomligt hade skjutit åsido. Då jag kallade mina andsmän till fäderneslandets försvar, hade jag åtait mig att sörja för dem; också har jag äran gifa tillkänna för er, att jN så snart händelserna kola tillåta mig det, skall inför krigsrätt draga le höga krigsoch marin-förvaltningarne; de och ag skola på samma gång framträda inför landets lomstol, och intet enda af de. dokument, som jag ar i min ego, skall undanhällas. Mottag etc. Grefve de Keratry. P. 8. Jag besitter de dokument och påbud, om pi i egenskap af minister: har undertecknat; i har begått den stora svagheten att låta protetera dem alla af en förvaltning, hvars verkliga hef M. de Loverdo är och som i alla klarsnytes gon representerar förräderiet gentemot det ickemperialistiska Frankrike. Det är endast ni, som j insett detta, oaktadt mina upprepade telegrafika underrättelser: Ssget vid Villers-Bretonneavzx. Journal du Håvre meddelar om detta slag, iwvilket, sott bekant, egde rum utanför Amiens len 27 November, följande berättelse: Striden hade proportionerna af en verklig baalj, ty 30,000 fransmän kämpade mot 40,000 sreussare. Dessa sistnämnde, som på morgonen