Kriget och äs vonska sympatierna. I I tider sådana den ionevarande kan det ofta kännas 4 uert nog att vara medlem af en liten nation. Med hjertat varmt för mensklighetens väl, för det goda och rätta, vödgas sonen af det svagare landet i pinsam maktlöshet åse huru hans starkare bröder bland folken ohejdadt tuna om dernate på de stora händelsernas skådeplats, horu vid deras hänsynslösa framfart pligt och heder alltför ofta trampas under fötterna, under det att orätten höjer sitt hufvud med hånfua!lt öfvermod. Gagvlöst vore från den svagares sida hvarje försök att lägga sitt ord i vågskålen till förmån för hvad han anser rätten och billigheten fordra; den starkare med handen! stödd på en af Krupps kanoner, blickar ain missbelåtne frände hoifallt i ansigtet och affordrar honom en diplomatisk förklaringo öfver den eller den minen, det eller det uttrycket. Och den äskade förklaringen gifves, — i mångens tycke med nog påfallande underdåvig beredvillighet — tillgift erhålles, men väl förståendes endast mot löftet att aldrig göra så men. Det gifves dock åtminstone ett område af de små staternas lit och andliga verksamhet, inom hvilket den brutala styrkans representanter ej förmå göra inkräktningar. Nödgas ock den svagare se sina ord och handlingar änderkastade en närgången kontroll af misstänksamt Jurande maktinnehafvare, vore det dock fruktlöst att vilja med band och bojor belägga hans fria öfvertygelse, hans sympatier. Här, inom tankens och känslans verld, ropa tusen röster, höjas ljungande -protester; här talas, såsom med eldstungor, ett språk, som alla prenssiska artillerisalvor ej mäkta nedtysta. Ett sådant språk — den oförfalskade, djopa sympatiens — har under de senaste månaderna låtit sig förnimmas allestädes i värt land och det med en kraft och enhällighet, som väckt äfven uvlandets uppmärksamhet. Bland a!la under det Fögfehde kriget neatrala nationer torde i sjelfva verket knappast någon ha visat sig till sina tänkesätt och önskningar så föga neutral som svenska nationen, Tvärtom har ett beslutsamt, af en varm öfvertygelse uppburet partitagando till förmån för den ena af de stridande varit det genomgående kännemärket för vårt folks upp: fattning af den stora fejdens betydelse. Vårt deltagande för det at olyckor hemsökta Frankrike har ej i minsta mån försvagats genom de täta motgångarne; det är starkare än någonsin just na, då hela nationen reser sig som en man mot de främmande våldsherrskarne, nu, då man ser förverkligad Marseillaisens profetia: ?Tout est soldat pour vous combaltre!? Såväl lifligheten som uthålligheten af dessa allmänt bekant svenska sympatier äro en företeelse, som ej kunnat undgå att mana den tänkande att söka dess. förklaringsgrund. Flera dylika förklaringar ha äfven blifvit framstälda från olika båll och en och annan mening bar dervid blifvit bragt i dagen, som hvarken vore mycket hedrande för vårt folk, i fall den angifna orsaken till ;sympatierne, vore den riktiga, icke heller är det för sin upphofsman, i fall den möjligen vid närmare påseende skalle befinnas vara af honom gripen ur löften. Ett nytt utlåtande i frågan föreligger i Decemberhäftet af Framtiden uti en uppsats om Kriget och de svenska sympatierna at den kända signaturen L J. H. Få nu lefvande svenska skriftställare torde fianas jamnbördiga med hr L. J. H. i afseende på mognad politisk erfarenhet; det är då naturligt att hans åsigt angående den nuvarande situationen måste ådraga sig mycken uppmärksamhet.