Aftonbladet – 9 december 1870, sida 2

det säkert att icke Jean Varots undergifvenhet blott var en list för att han så mycket säkrare skulle nå ett grymt syftemål?... Ack, om hon bara kunde få träffa mr Meredith allena och uppmana honom att vara på sin vakt! Om hon det kunde! Tanken härpå ökade febern, som redan angripit henre. Slatligen förmådde hon ej längre utstå det tvång madame de YEpines närvaro pålade henne. Jag tror det blir bäst att jag går till hvila, sade hon efter en stund. Men då madame de PEpine, ehuru motvilligt, lemnade henne, kastade sig Silvia klädd, som hon var, på sin säng och fick knappt en blund i sina ögon på hela natten. ANDRA KAPITLET. Följande morgon var Silvia alltför sjuk att stiga upp. Febern var borta, men hade efterlemnat en så hög grad af kraftlöshet, att madame de VEzine, som kom för att se om henne, kände sig allvarsamt orolig och ville tillkalla läkaren. : Jag vill inte se honom, sade Silvia med en mycket egensinnig och onådig min; om han kommer, så gömmer jag mig under täcket. Men mitt kära barn — Jag är inte något barn och jag vet mycket väl hvad som fattas mig. Jag känner mig blott ännu uppskakad efter min elaka dröm i går natt — hvad jag behöfver är hvila, Madame de YEpine envisades icke mera, men lemnade snart åter rummet. Ack, om de blott ville låta mig vera i ro! tänkte Silvia, då dörren tillslöts efter Josefine, men detta var icke att tänka på. Kvappt fem minuter voro gångna, då en knackning hördeg, och Silvia hann nätt och jemnt med matt röst yttra: Kom in, då mrs Groom öppnade dörren och inträdde. För denva gång var bon icke välkommen, och detta visade Silvia äfven, men den hederliga Hushållerskan lät sig icke bekomma.