Aftonbladet – 9 december 1870, sida 2

knappt han anade, förrän hon slog upp med honom. Då begrep han buru det var och tyckte inte rätt om det, som man väl kan tänka. Naturligtvis,, sade Silvia med skenbar liknöjdhet. Det är bara till skada att göra så mycket väsen af en karl,, återtog mrs Groom. Men jag tror för min del inte att mr Meredith täster så mycken vigt dervid. Troligtvis inte,, sade Silvia med en föraktfull krökniog af sin vackra öfverläpp. Sultaner fästa aldrig särdeles vigt vid: att de blifva tillbedda; de äro för vana vid sådant. Hvilken herrlig morgon! Jag tror att jag stiger upp och tar mig en promenad.s Deri gör ni ganska rätt, mamzelle, sade mrs Groom och lade ned sin strumpa i klädningsfickap; en dugtig promenad skall göra er mera godt, än något läkemedel.n Men då mrs Groom kom utanför dörren skakade hon på hufvudet. Trots är ett vanligt fel hos ungdomen. Man möter lifvets sorger och pröfningar i en fiendtlig anda, som icke alltid är mod. Att trotsa ett ondt är icke att ötvervinna det, och framförallt att förneka detsamma, ir ej att tillintetgöra det och dess följder. Den svåra strid, som var Silvia förelagd i ifvet, låg nu framför henne och hon mötte lensamma med ett trotsigt förnekande, — med att säga till sig sjelf att den ej existerade. Hennes högmod förbjöd henne erkänna att hon led, emedan hon nu älskade Charles Meredith, hvars kärlek hon förut hade förkastat. Hon ville ej säga till sitt get bjerta: Du älskar och du lider af svartsjuka. Det var hennes första färd på let obekanta hatvet; bon hade börjat med att styra sin farkost långt bort från den hamn som hon nu önskade nå och förnekade spotskt att hon gerna ville vända om dit gen. Hon visste nu att Jean Varot af evartjuka hade drifvits till att vilja mörda mr Meredith ech att hvarje qviona, som ödet örde i hans närhet, blef förtrollad af honom. (Forts.)