Aftonbladet – 8 december 1870, sida 1

Karaktererna, som göra sig bemärkta. Hvarken Jean Varot eller Charles Meredith lyssnade mera till kaptenens ord, än till aftonvinden, som susande for mellan blommorna i trädgården. Jag hatar er! — jeg hatar. er!s skrek Jean Varot med skärande stämma. Ni har förstört hela mitt lif. Jag säger er att jag batar er!, Gå på och hata så mycket ni hehagaro, sade mr Meredith; men om ni inte beger er af till Havre i morgon och derifrån seglar till Amerika, så lemnar jag er i rättvisans händer.n Och ni skulle stanna här? — jag skulle lemna er i Saint Remy!s sade Varot, blek af raseri. Om jåg nu säger att det gör jag inte? Så kommer ni på galörerna. Varot stirrade på golfvet,ibet på sina tunna läppar så blod sprang fram, såg upp och yttrade kallt: Jag reser i morgon. Han sade intet mera, men öppnade dörren och gick. Kapteven stirrade efter Varot, som ej eng besvärat sig med att låsa dörren efter sig, och såg derefter nästan bestört på sin styfson. s Och så låter du honom gål sade han. Är du vansinnig, Charlie? Ts! Josefine kommer! intöll mr Meredith hastigt; säg henne intet, ej ett ord. Mademoiselle Nardi, vi nämner om ingenting till min syster. Det skall jag ints., svarade Silvia, men kan pi lita på att denne man...s Hon baon ej säga mera; madame de YEpioe kom i detsmma upp på terrassen och tittade leende in till dem genom tönstret. (Forts.)