Aftonbladet – 8 december 1870, sida 1

I går, fortfor mr Mereditb, aflossade ni ett skott, ämnadt åt mig, men som i siället rispade mademoiselle Nardis arm! En gång bar ni räddat witt lif, två gånger har pni velat taga det. Vi äro mer än qvitt. Och sedan vi, som det synes, inte kunna lefva på samma ort, så blir det ni, emedan pi är i mitt våld, som måste gå., I ert våld! upprepade Jean Varot och bans grönaktiga ögon lyste som eld — i ert våld ! Denna kula träffade mademoiselle Nardis arm i går eftermiddag, klockan tre. Fem minuter senare såg er Thurgot, som arbetade i sin viogård, gömma bössan i en häck. Han var ånyo i vingården denna eftermiddag, då ni kom och hemtade henne. Han Jemnuade sitt arbete, tog en omväg och mötte er straxt hitom byn. Han behötde ej. göra er några frågor; af egen drift yttrade ni till bonom: jag har hemtat min bössa från Colombes; bon har varit der för att lagas. : Du behöfver inte skjuta honom, Charlie, atrorade kaptenen mycket förnöjd; den bofven skall komma på gald:erna, lika visst som Att jag lefver.n Jean Varot sade intet. Medan mr Merce dith talade hade han blifvit likblek och knöt ned konmusiv styrka 8:na händer, men han bade icke ett ord att svara. Med blicken innu skarpt fästad på honom återtog mr Meredith: Så mycken föreskonirg som ett rofdjar gör sig förtjent utaf, förtjenar äfven ni; men emedan ni en gång räddade kaptenens lif och mitt, — Han! inföll kaptenen ursionig; den bofven var nog i komplott med araberna hela tiden. Han rädda ditt och mitt lifto Under lifsets betydelsefallaste episoder, liksom i skaldeverkens, är det blott hufvud