Aftonbladet – 8 december 1870, sida 1

SILL VIA. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Uttrycket af ångestfull förvirriog försvann teån hennnes dödsbleka ansigte. Då den stackars kaptenen såg på henne, var det liksom ett säkert fotfäste blifvit undanryckt honom och han bade stått bjelplös vid randen af en afgrund. Men det är ju rakt omöjligt ! ropade han och i ångesten ljöd en förskräcklig soldated från hans läppar; det kan inte så förhålla sig! Charlie är inte död; han är endast ute i något af sina fördömda arbetsföretag. Det är positivt omöjligt, jag säger er att Charlie skulle reda sig godt emot ett dussin angriare. Och hvad Jean Varot angår, så vet jag knappt om j:g skulle höra er med tillörNigt hugp, ifall ni ännu en gång upprepade jet. Hör mig! sade Hon; det är för sent att rädda honom; det är inte för sent att hämnas. Hör hvad jag har att säga och gör sedan som ni finner för godt. Och kaptenen lyssnade på huru Silvig, blek som döden, men kort och sansadt, neddelade honom allt hvad hon visste. Han åhörde henne och hvad som mera var, hvad som i sanning var förskräckligt, — den redlige och godtrogne, gawle mannen nödgades nästan tro henve. Vi ega alla våra atgudar, som vi tillbedja och förlita oss på. Om sin styfsons verkliga öde visste kaptenen intet, mean en sak började han öfvertygas om: Jean Varot var den som två gånger hade ) Se A. B. mr 238—275, 217—282 och 284.