Aftonbladet – 8 december 1870, sida 1

att något ondt bade händt er och — och. jag sade kartenen allisammans. Det är således sannt! utbrast kaptenen, ånyo så häpen och uppskakad, som om hen först nu hade trott på anklagelsen, — det är sanning att Jean Varot är den usling som sköt på dig för ett år sedan!, Jao, svarade mr Meredith efter en kort tystnad, det var han. : Jean Varot skrattade. Det återstår att bevisa, sade han trotsigt. Och i går sökte han taga ditt lif! ropade kaptenen — han gjorde det verkligen ? Ja, det rjorde hars, svarade mr Meredith åter. Och med ett -kort skratt, yttrade Jean Varot ånyo lakoniskt och trotsigt, bevisa det ! Ett strängt uttryck lade sig öfver mr Merediths ansigte. Han upplyfte Silvias arm. Ser ni detta? frågade han ned blixtrande ögon och kämpande för att bibehålla sin sjelfoeherskning. Ser ni det och tror niatt mitt tålamod aldrig skall taga slat? Förlidet år satt jag i mitt arbetsrum och ni sköt på mig. Jag vet att det var ni, ehuru jag saknär bevie.n Strtifit i bevis! sade kaptenen och stampade med raseri i golfvet; hvead göres det behof af bevis, Charlie? Skjat den uslingen — hvilken jury som helst skall frikänna dig; skjut honom bara! Tack skall ni ha, kapten, sade Varot med en ful blick. Det skall vara två om den saken, som pi vet.n Denna vinter gick ni en gång in i mitt rum och förstörde mina papperoch derpå har ag ej heller några beviso, sade mr Meredith. Varot skrattade fräckt, 4 Men hvarför skjuter du honom inte? skrek kaptenen,