Aftonbladet – 8 december 1870, sida 1

Kepten, jag varnar er, bort med händerna! sade Varot ännu en gång. Vågar du bota mig, din bof!, skrek kaptenen alldeles ursinnig. Hvar är mr Meredith? Jag frågar, hvar är han? tillade han och ruskade Varot. Denne svarade ej ett ord, men med en ganska ringa ansträngniog gjorde han sig qvitt kaptenen med en sådan kraft, att denne tumlade tillbaka mot väggen. Detta är ert verk, mamzelle, sade Varot med en mörk blick på kaptenen, som var tvungen att sätta sig ned för att hemta sig. Hvad har ni tör mening, med att uppreta kapten mot mig? Hvad vet jag om mr Meredith! År jsg hans vaktare? Jag har ej sett honom i deuna dag och ni lär troligen ha bättre reda på honom än hvad jag har det. Silvia sköt upp sin klädviogsärm och visade förbandet kriog handleden. Ser Di detta? sade hon, och tror pi att jag har glömt gårdagen? Jag säger er, att om ni, som jag befarar, har mördat honom, så skall jag bringa er ogerniog i Jjuset; ty jag vet allt, — allt, Jesu Varot! Mr Meredith har sagt mig allt och ifall mitt vitnesmål kan fälla er, så skall det ske., Jean Varot ekrattade föraktligt. Så fruatimmer kunna prata!, sade han försmäiligt. Om en urg herre vill göra sig märkvärdig och hittar rå en löjlig historia, så tro de honom strax och bringa en hederlig karl i trångmål, bara för sitt nöjes skull. Jo, ni hsr just gjort en vacker gerniog i dag. imsmzelle! — tvingat mig att lyfta min hand mot min gamle kapten. Han skall aldrig förlåta mig det och, tillade Varot med tonvigt på orden, jag skall aldrig förlåta honom, som glömt hvar hans hufvud nu skulle vara; om inte jag funnits. . Tänk på huru det ännu kan gå med er