Aftonbladet – 7 december 1870, sida 3

Andra delen. FÖRSTA KAPITLET. Kapten de YEpine hade ofta hört berättas om olyckor som, figurligen taladt, slå ned öfver oss som ett åskslag, men sjelf hade han aldrig erfarit någon sådan. Alla hans sorger och pröfniogar — och han hade haft sin dryga lott deraf — kommo långsamt smygande öfver honom och kastade långa skuggor framför sig. Den flicka han älskat, hade småningom vändt sitt tycke ifrån honom till en annan lyckligare tillbedjare, den sjukdom som lade hans maka igrafven hade varit lång och tärande; brytningen mellan hans dotter och hennes man var den slutliga katastrofen efter en tid af kallsionighet och försummelse, som gjorde skilsmessan nästan efterlängtad; ingenting, med ett ord, utom en och annan episod ur hans militäriska lif — och dem skulle han icke ansett sig ega rätt att räkna — hade gjort den hederlige kaptenen bekant med bedöfvande olycksslag, förrän Silvia derna afton stannade framför bonom på terrassen, blek som döden och med blickar så vilda, att kaptenens pipa föll ur hans band och gick i bitår mot stenläggningen. Hans första tanke var att någon förskräcklig olycka träffat hans dotter och i sin öfverraskning kunde ban ej yttra ett ord eller framställa en fråga.