Aftonbladet – 7 december 1870, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Kristina Nilssons emottagande i Boston har varit ej mindre lysande än i de amerikanska städer, der hon började sitt triumftåg. Boston Post egnar en lång uppsats åt beskrifningen på: Hennes för: sta uppenbarelse i Boston. — Huru hon såg ut.— Huru hon sjöng och huru hon grep. — Huru Music Hall lemnade 4000 beundrare till nordens stjerna — Blomsterrean och andra bifallsyttringar. — Recensenten utvecklar alla dessa rubriker. Han talar om huru allag väntan var spänd och huru alla anspråk voro stegrade till sin höjd inom den af 4000 personer fyllda Falongen, som på parterren och gallerierna erbjöd en förtjusande anblick af damer ide elegantaste toiletter. Den svenska konstnärinnan är en i sanning skön qvinna, blond och ljuf som en lilja, elegant och värdig i hvarje rörelse och af en förtjusande hållning. Vidare beskrifves noga hennes toilett, med diamanter gnistrande från henneg öron och hennes armar prydda med tunga guldbraceletter.. — Man hade väntat allt af Kristina Nilsson såsom sångerska, till följd af det beröm, som föregått henne, men den svenska sirenen öfverträffade ändock alla förväntningar. Hon vann allas hbjertan vid första anblicken af hennes smärta, graciösa gestalt, hennes soliga anlete och englalika uttryck, hvari parades sjelfbeherrskning med en naturlig blygsamhet.. — Hon sjöng först en aria af Händel, en perla till komposition, vid hvars utförande hvarje bröst återhöll andedrägten. Nilssons röst är en ren soprano sfogata, klar som bergsströmmen och ljus som morgonsolen.. Så grep hennes sympatetiska sång allas hjertan och lade hela Boston till hennes fötter. Hennes triumf var fullständig. tlemligheten af hennes tjusningskraft ligger i konstnärinnans öfverlägsenhet, parad med qvinnans älsklighet. Snillet är aldrig så allsmäktigt, som då det förkroppsligas i skönhet, godhet, anspråkslöshet och naturlighet. Nilsson är ett sådant förkroppsligande. Detta är blott en del af den hänförde recensentens loford, hvilka i öfrigt äro ganska vackert sagda.