Aftonbladet – 7 december 1870, sida 2

SILL VIA. Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Här skulle någon kunna komma in, tänkte Silvia i sin dröm, och då hon tänkt detta skildes grenarne långsamt åt och Jean Varots ansigte visade sig. Hon uppgat ett skrik af fasa och vaknade, liksom den föregående natten, men hon var nu ensam i rummet. Mrs Groom var redan uppstigen och solen lyste klart. O, det var blott en dröm! Gud ske lof, blott en dröm; hviskade Silvia med lättadt sinne, Ja, det var endast en dröm, men som efterlemnade en känsla af oro och qval, som icke ens morgonens solljus mäktade skingra. Denna dröm förföljde Silvia såsom en ryslig verklighet. Natten var förbi, detta var godt och väl, men hvad skulle, måntro, dagen medföra och hura skulle Charles Meredith lyckas undgå en fara, så försåtlig och grym som den, hvaraf han hotades? TJUGUFJERDE KAPITLET. Det första Silvia hörde, då hon gick nedför trappan var kaptenens röst nere i förstugan: Jeg säger dig, Catherine, att ganska säkert har monsieur Charlie lemnat någon helsning. Gå och fråga Jeannette.x Silvia stannade och lyssnade med klappande hjerta. Jeannette kom nu sjelf uti förstugan och yttrade med gäll stämma: Jag försäkrar att monsieur Charles icke helsade någonting alls. Jag såg honom gå: han 103 vägen nedåt allen till skogen. Har var hen d? Alideles som vanligt; han spatserade helt ) Se A, B. n:r 238—275, 277—282.