Aftonbladet – 7 december 1870, sida 2

MR RENARE re skräckt ut? frågade madame de IEpine vid åsynen af sin väns skrämda blickar. Åb, det är iogenting, svarade Silvia och sökte skratta; men då kaptenen nämnde att den der mannen är en säker skytt, tyckte jag mig höra ett skott ute i skogen. Jean Varot är just nu i skogen, sade kaptenen, men han är ingen krypskytt; såJedes kunde det inte vara hans bössa ni hörde. I skogen! ropade. Silvia och steg häftigt upp — hvad vill han der? I skogen!, upprepade madame de FEpine och såg ledsen ut; — hur lider det med min volidre om Jean Varot går bort från sitt arbete? Han lemnade, innan han gick, bestämda order åt två karlar som arbeta derpå tillika med honom. Hur är det, mademoiselle Nardi, mår ni ej väl? Jag tror visst att det är åska i luftens, svarade Silvia, som bjöd till att ge lugn ut och åter satte sig ned. Hon lutade pannan mot handen och försökte reda sina tankar, men det var törgäfves; hela hennes tänkeförmåga var ett kaos af ovisshet och fruktan. Kaptenen återvände till de båda arbetarne och madame de YEpine samt Silvia blefvo allena. Har behagligt här är! yttrade den först nämnda efter en liten stund. Silvia spratt till; hon hade just suttit och fixerat den punkt i allten, hvarifrån Jean Varot hade skjutit på mr Meredith. Behagligt! upprepade hon entonigt; ja, mycket behagligt.o Men under det hon sade detta, tyckte hon sig i inbillvingen skåda mr Meredith träffad af en kula i hjertat förblöda inne i skogen. Bestämdt är det någonting som oroar dig, sade madame de IEpine allvarsamt vid åsynen af Silviag darrande händer och förfärade blick. Silvia försökte att skratta. Den der rysliga drömmen! sade hon. Hvad drömde du om? Ack, fråga mig inte! Jag är blott en