Aftonbladet – 7 december 1870, sida 2

ögon. Till följd af det trotsiga mod som låg i kennes karakter, gjorde hop sig rfäker om att kunna skydda den man som hon älskade. Jean Varot skall inte segra, tänkte hon; ohar jag inte redan en. gång ingat hoiom att gifva vika denna morgon? Bevakar jag honom inte nu, ehuru osynlig? och hellre skall jag slutligen förråda mr Merediths hemlighet, än tillåta denna usling stanna qvar vid S:t Remy! Sålunda betraktande saken efter sin åsigt och enligt ungdomens vana icke erkännande några hinder, någOt motstånd, utan tryggt förlitande sig på att segra, förblef Silvia på den vackra, skuggrika plats hon hade valt sig, tilldess fotsteg i en all helt nära kom henne att hastigt stiga upp och skynda fram åt boningshuset. Det är visst mr Meredith! tänkte hon med klappande hjerta. Hon blef nästsp glad, då, i det hon skulle gå förbi madame da PEpives öppna fönster, denna vänligt tillropade henne: Gå inte förbi, Silvia! Min far har öfvergifvit mig och. Charlie är ej heller ännu iterkommen.n rÄr han inte det? utropade Silvia lugnad, ty hon var glad åt mr Merediths frånvaro, sä länge Varot fanns i närheten. -Jag skall stanna här hos dig. Hon gick efter en trädgårdsstol och satte sig i skuggan af boningshuset samt upptog stt handarbete ur sin ficka. Med en ifver om var beräknad att döfva hennes oro, arjetade bon tills fram på eftermiddagen, då .aptenen kom fram till dem. Nåväl, huro lider det med volieren? fråsade madame de YBpine. Den blir förträffligo, svarade kaptenen; man kan lita på att hvad Jean Varot åtar ig, det går han också i land med. Den karen är ett snille, mademoiselle Nardi, ett ullkomligt snille, han förstår sig på ingeniörväsendet och byggnadskonst, — i att dressera hundar, bar han ej. sin. like. Jag vill ou inte ens nämna att han är den säkraste skytt jag känner. . Min bästa Silvia, hvarför ser du så för