Aftonbladet – 6 december 1870, sida 2

tan tvifvel förebrå de oss, och detta medis itta, att vi icke förmått segra och icke ve-jt ut dö. Hur djupt smärtsam är icke denna ls ällning, min vän, och huru långa förefalla ls ig ej fångenskapens dagar! f Jag vill ej upprepa för er alla de fel, som c gåtts af våra chefer, ej heller orsaken tillll sh detaljerna af vår långa kamp; Indepenance Belge innehåller i de första numren för ! ovember en serie af artiklar, skrifna med !! janlig opartiskhet och hvilka kasta ett sorggt ljus öfver Bazaines skamliga tillställnin-!, ar. Tillåt mig emellertid att protestera med atriotisk kraft mot de lögnaktiga påståen! ena af personer, som säga, att den tillfånga! agna armen är bestämd att eskortera och !! opa hurra åt Napoleon vid hans intåg i aris. Må de, som så smäda oss, komma !,; ch begära hjelp af de utmärglade soldaterna, f officerarne, som i landsflykten bittert för: ära sitt bröd och äro djupt bedröfvade öf-, er att de ej mer har rättighet att dö i strien för fäderneslandet. Tro mig, medbrotts: ngar skola de finna blott i Cassel och på Vilhelmshöhe, bland hofbetjeningen, bland : em blott, som ej längre hafva rätt att kalla . ig fransmän. Kejsardömet är utan lif, är iktigt dödt, det har mördat sig sjelf vid Sedan I. ch i Metz — det skall ej stiga upp ur sinl. ska. Det är ej kejsardömet jag saknar, det vet i nog, ty denna despotiska styrelses torm ar mig förhatlig, men jag kan ej låta bli tt beklaga, att Frankrike, trots kloka råd, rots dystra aningar, öfverlemnat sig åt en nan som kallade sig Napoleon. Och en sålan man sedan!. Föreställ er blott, att i Metz, han, högste chefen för en stor och .ona så präktig armå, redan alldeles kraftös och knappt i stånd att sitta i sadeln, cke visade sig ea enda gång för dessa truper. Den 14 Augusti, bataljen vid Borny, afann han sig icke på slagfältet, som låg på lott en timmas väg från Metz; den morgon lå bataljen vid Råzonville stod begaf han ig på flykten åt Paris till. Denne man var lott en konspiratör, i hans bröst skulle man örgäfves ha letat efter en goldats hje tr. Jag såg honom för sista gången den vämnda morgonen vid Rezonville utanför poren till värdshuset i Gravelotte; hans son, en unga hijelten af Saarbiicken, stod vid ans sida, blek och nedslagen, stackars gosse! Pring Napolean var der också och likaså alla adjotanterna, de föraktliga medbrottsingarne, som hvarken vågade lemna sin herre och mästare eller sluta sig till sina kamrater, som åtminstone hade så mycken heder i sig att de grupperade sig kring den redan hotade fanan. Ni ser framför er taflan, hvars mörka bakgrund var representerad af en hög af halm och gödsel, på hvilken kejsaren, som ej förmådde hålla sig upprätt, med stor möda jade sig ned. Se der kejsaredömet, tänkte jag, vältrande sig i blod och smuts, dödskampen har kommit och det skall dö! Och kl. 4 begaf cortögen sig i väg för att störta vid Sedan. Af hvilka män var han väl omgifven? Marskalk Leboeuf. Han ljög för Frankrike när han stod och försäkrade, att armån var krigsfärdig, att våra fästningar voro bevärade och försedda med ofantliga förråder af alla slag och att vi hade 500,000 kombattanter att uppställa mot preussarne. Knaappt anländ till Metz, kunde jag öfvertyga mig om den sorgliga verkligheten: till stadens fästen voro ej stort mer än utkasten jorda, de innehöllo inga kanoner, intet krut, ingen ammunition, der fanns intet kött, inga foderförråd, inga sängklädespersedlar, ingen fältutredning. Intet! Intet! Och under tiden diskoterades den frågan huruvida gardet skulle vid intåget i Berlin göra bättre effekt ned eller utan björnskinnsmössor! (io). — Marskalk Canrobert! En hjelte i elden, men let var också allt. — Frossard! Efter batalen vid Forbach kallades han af soldaterna olott F... Rossard. Och så Bazaine, Bazaine! Det var till honom man satte förtroende! I nans namn innefattas all skam, all vanära. Hvad tycks om detta? Strax före kapitulaionen, den 26 på aftonen, gaf han order till la kårchefer att låta forsla till arsenalen ulla armåus fanor och standar för att der orännas upp! Och dagen derpå aflemnade ran dem oskadda till prins Carl. Han skänkte ;00 francs åt de fattiga i Metz innan han emnade staden och denna summa hade han örut uppburit af armens hemliga fonder! Och: ttterligare! Han lät utbetala till sig sitt irvode som senator ända till och med den 1 Oktober! Skali jag väl tala med er om de militära elen? De voro så ofantliga, att äfven de nindre klarsynta kunde se dem. Tre exemel må anföras härpå: Under vår reträtt rån gränsen till Metz sprängde man ej en nda bro, icke en enda tunnel, man borttog j en enda jernvägsskena, utan tvifvel för att cke göra vägen obeqväm för våra fisuder. — Vi hade att tillgå en hop med kartor öfer preussiska Rhein provinsen, men icke ett nda exemplar af vår karta ötver Frankrike. — Slutligen: hvarför vi den 18 blefvo slagna ch definitivt inneslutna i Metz, trots undererk af tapperhet, kom sig deraf, att våra rmekårer opererade hvar för sig uten någon ammanhållningsplan. Under hela bataljen lade man förgäfves efter marskalk Bazaive, om befann sig i Metz; det var ingenting allarsamt, sade han, en simpel förpostaffär ara. Blygselns rodnad stiger upp i min anna, när jag tänker på att sådana män itt förfoga öfver Frankrikes öden. Jag vill j mera yttra mig rörande detta ämne, jag tages af afsky när jag tänker på hvad man jort med vår armå, Måtte himlen tillåta, tt denna pröfning ej förgäfves må ha komvit öfver Frankrike, så att det slutligen må se, att en nation är förlorad när hon läger sitt väl och va i en enda mans händer. Årliga utställningar i London af onst och industrialster. Sedan genom l: . storbritanniska härvarande beskickning os K. M:t tillkännagitvits, att under leding af storbritanniska komiten för 1851 års iternationella exposition i London, en serie f årliga utställniogar för konstoch indurialster, owfattande alla länder, men för