Aftonbladet – 5 december 1870, sida 3

kommit ut för att röka, gick vidare. Silvia hade låtit sitt arbete hvila i hennes knä, och endast lyssnade. Hon var mycket ung, ganska okunnig och alldeles ovan vid diskurser som rörde annat än lifvets hvardagsförhållanden. De ideer hon fått, hade hon emottagit af sköna målningar af några få böcker, men aldrig genom samtal. Mr Merediths djerfva tankeflygt öfverraskade och förtjuste henne under det han talade, och nu, sedan han tystnat; kände hon sig liksom hon blifvit lyftad till ett högt berg och derifrån blickade ut öfver länder, öar och haf. Men bon såg icke detta allt, sådant det i verkligheten är, utan i sin okunnighets och unga fantasis förvillande skimmer. Han är lik en Gud — ja, en Gud! tänkte hon nu åter, lik om då hon först såg honom — ech han älskar mig — han älskar migl!, Jag har några ord att säga min far,, yttrade madame ge IEpine sorglöst. Jag skall tala vid honom om jag inte bör låta Jeam Varot börja med volieren, på hvilken du at mig ritning, Charlie. Jag kommer snart ter.n : Hon lade ifrån sig sitt arbete och lemnade d2w, utan att ana hvilket spökelse hennes ord hade frammanat. Silvia bleknade så vid blotta Jjudet af Jean Varots namn, att mr Meredith blef ledsen. Han -skall .ej komma i närheten af boningsbu;et., ssde han med mycken bestämdhet. Hur villni förekomma detta? frågade hon hviskande. ; Var inte rädd; han kan ej hörä-0ss2 : Jag kan ej hjelpa deto, sade hon med vågom häftighet.. Nisäger. att han. mte skall komma, men huru det kan hindras, det säger ni mig inte. Behöfver ni ej sjelf tala med honom?