Aftonbladet – 5 december 1870, sida 3

iakttagelser om huru allt i denna verld lämpar sig efter menniskans öden, Hon är alltings herre, för hvilken naturen blott är ett staffage och hon vet det; hon begagnar sig ofta deraf. Då er landsman Marius gret på Karthagos ruiner, visste han att han derigevom gaf en högre betydelse åt öknen och att ban tnder all tid skulle vara sedd der. Nå; — olika i sitt slag och ändå öfverensstämmande är bandet mellan Nåpoleon och Sanct Helena. Sannerligen var inte denna vilda klippa ett lämpligt fängelse för den bundna örnen, som fordom hade furrit Europa för trångt för sina vingslag. Tänk blott på kontraster! I utbyte mot krigets larm, mot armeernas marsch och jubelrop, mot ståten af kejserliga palats och den berusande känslan af mensklig storbet tystnaden på en enslig ö, mot hvilken vi kunnå säga som om Timons: Dossessn nr vågens lätta skum Emot hans grafsten ständigt slog. Hvarför togo de honom derifrån? Hvarför läto de ej den öfvervunna krigaren hvila der, tills domsbasunen kailade honom till räkenskap? Hvar:ör, framtörallt, störande ingripa i denna verldsbändelse, så underbar, så dramatisk och stor att ingen författares Snille skulle vågat uppfiona dess motstycke? Uppfisna, — hvad för slag? frågade kaptenen som nu närmade sig. Ah, en ny sida i historiens bok,, svarade hans.styfson. Historien! skrek kaptenen. AFf:la oförsynta, löjliga och bakvända pålutt, fiones vä iote något som uppgår mot bistorieskrifning Uppfivra en ny sida deri! Det är ja uppfin ning sllts.mmsns! Mr Meredith disputerade aldrig med sil styffar; ban log således blott och lät de kastade handsken ligga; och kåptenen, son