Aftonbladet – 5 december 1870, sida 3

Om jag äfven måste det — än sedan? Män äro skapade af ett hårdare ämne än ni, mademoiselle Nardi, och både Jean Varot och jag ba ofta sett döden iögat. Ehuru våra åsigter om rättigheten att taga en likes lif, Gud väre lof! äro mycket olika, så skattar måbända ingendera af oss det menskliga lifvet särdeles högt., O, säg inte så!, utbrast Silvia och henneg mörka ögon fuktades medan hon talade. Lifvet är ljuft; det är mycket skönt! Ja, väl! ech ibland ganska kärt för 0ss, svarade mr Meredith med oemotståndlig rörelse. sDet har aldrig varit mig dyrbarare än i går, då jag var så nära att mista det. Silvia vågade hvarken se upp, röra sig eller tala, men madame de FEpine kom i detsamma tillbaka och rr Meredith teg. Hade ock hans syster icke kommit åter, skulle bän icke nu yttrat sig mera öppet. Han var alltför finkänslig för att välja just denna stund till att säga Silvia Nardi,; att trots kennes förakt; hon ej upphört ett vara horom dyrbar. Det var ej då hon förrådde sitt unga hjertas hemlighet, som han ville söka rättighet att kalla detta bjerta sitt. Han ville icke anse eller synas anse hennes oo för håns lif för någortiog annat än hvad hvarje qvinna bör käona för en vän. Hon vore för stolt att förneka sanpningen, tänkte han och såg på Silvia; sedan hans syster var äterkommen; men skölle bon någonsin förlåta mig? Och dagen rick, men icke ett förklarande ord blef uttaladt, ehuru mycket blef kändt, som tör alltid stadfästade Lärleken i djupet af tvenre unga hjertan.. Då solen hade gått ned i gold och de älla äter gingo in tillsammars, tyckte Silvia att denna dag. var den skönaste, den betydelsefuflaste i hennes hf, ty hade den icke skänkt henne en tvåfaldig