SILL VIA. Af JULIA KAVANA GH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Silvia antog tillbudet med tacksamblet och lade sig genast. Sedan madame de YEpine yttrat några lugnande ord, gick hon in till sig och mrs Groom, som under tiden snokat sig till en treflig hvila i ländstolen, yttrade vist: Jag plär just inte ha såna der svåra drömmar, men jag kan väl tro det inte är för trefligt. Hon talade intet vidare. Silvia gjorde sig beredd på frågor; men ehuru mrs Groom gaf henne ett pår skarpa ögonkast, blef det iogen fråga af och hon somnade snart. Men icke så Silvia. Art mrs Groom sof i samma rum. var henne en röst, men förmådde likväl ej skingra den räddsla; som dagens händelser; men ingalunda i tom dröm framkallat hös Henne. Hon låg vaken, lyssnande till hvarje ljud, och gaf åt dem med en uppretad inbillningskrafts förhuftsstridiga fintlighet allehanda hemsk betydelse.. Till slot, då det första dagsljuset föll in i rammet, slumrade hon in och denna slämmer öfvergick snart till en sönd ock djur sömn, så djup, att då mrs Groom vaknade och steg upp, och vid en blick på Silvia fick se det blodfläckiga. bandaget kring hennes ba:a arm, uppgaf hon ett rop af förskräckelse, som ej sörimadde väcka Silvia. Näågot har händt, tänkte mrs Groom; någontiög som gilvit benne elaka drömmar, men hvad kan det vara? ?) Så A, B. mr 238—275, 271—281.