Aftonbladet – 3 december 1870, sida 3

Silvia var knappt klädd och färdig, då; middagsklockan ljöd. Hon skyndade hastigt! ned, grolig och litet nervös vid tanken på att: hon kanske varit saknad; men i matsalen fanns ännu ingen, och då kaptenen. och madame de FEpine inkommo, kunde tydligen af deras tal märkas, att Silvias långa bortvaro ej blifvit observerad. Kaptenen hade uttänkt en ny teori angående bergsprängning och minering, då deremot hans dotter var full af bekymmer: hon hade fått en fläck på sin klädning. Jag kan ej förstå huru jag har fått den, sade hon med stor ängslan; och nu har jag ingen benzin för att taga bort den!. Hur kan hon ävgsla sig öfver sådant, en dg då hennes bror varit på väg att blifva mördad ? tänkte Silvia ned orättvis harm. Ack, om hon visste, — om hon blott visste ,,,! Men madame de IEpines bekymmer var a ett intet mot kaptenens olyckliga inall. Det vill jag säga dig, Charlie, sade han, medan han skar fårsteken som just blifvit satt på bordet, att dina arbetare förstå sig inte rätt på bergsprängning. Du skulle ha Varot — Jean Varot., fortfor kaptenen och svängde förskärareknifven i luften. Se, han är en man som har verkligt geni för minering och allt hvad dertill hör. Vi behöfva inga genier., svarade mr Meredith lugnt. Jag säger dig, att geni behöfs till allting, återtog kaptenen, och Jean Varot är ett geni. Gif honom så mycket krat som en pris snus, och han skall spränga ett citadell i luften. Hade du endast gifvit honom tillfälle dertill, så är jag säker på att han skulle gjort underverk åt dig.v Stackars kapteo, tävkte Silvia, om han blott visste hvad jag vet!