Aftonbladet – 3 december 1870, sida 2

SILL. VIA., Af JULIA KAVANAGEH Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Andtligen! utbrast mr Meredith, då de kommo till en tvär vinkel af vägen, Nu kunna vi snart komma rätt. Silvia igenkände genast platsen, alla sammanlöpande allerna och den centrala pyramiden med sin gyllae kula, lysande i solskenet, men det var med möda hon kunde tro att platsen var densamma, så olika var allt mot då hon sist såg den. Då voro alla träd prydda med höstens granna färger; uu skimrade de i vårens bjerta grönska; msjestätiskt reste de sig emot den bleknande aftonhimmeln och ej ett luftdrag rörde deras grenar, ej en fågel sjöng, Tystnad och enslighet hvilade öfver alla dessa snörräta vägar, som i oerhörd längd sträckte sig bort åt måaga olika håll. Mr Meredith säg sig omkring, vände sig derpå till Silvia och sade: Är ni rädd för att stanna ensam här några minuter? Jag vill blott gå ett stycke nedit en af allberna för att förvissa mig om vissa ränärken. Ehuru Silvias bjerta slog af fruktan, sjönk hon till ett stumt medgifvande ned på det lägsta trappsteget vid pyramiden. Mr Meredith gick och hon såg efter honom med oroliga blickar, För en stund fortfor han att gå framåt samma väg, stannade derpå tvärt, lyssnade och såg sig omkring, Eiter ett ögonblicks tvekan vek han tvärt af till ) Se A, B. nr 288275, 211—280,