Aftonbladet – 3 december 1870, sida 2

honom hans egodelar. Derför hatar han mig och törstar efter hämd.o Och skall ni göra allsingenting? frågade Silvia, Kan pi ej göra något för att skydda er?o Jag har ibland kännt mig hågad att komma till förklaring med honomx, svarade Jmr Meredith med en tankfull min. I Förklaring!, upprepade hon med fasa; — Ien förklaring med honom! Ja, dervid vore intet att befara. Likväl vet jag ändock inte om jag skall göra det, Jag har andra planer; men för att lyckas deri: kan ni lofva mig att för en kort tid hålla denna dagens tilldragelse hemlig? Skall den skada, som träffat er arm, medgifva det ? Ingen skall få veta någonting; men, mr Meredith.... . Hon tystnade hastigt; han såg frågande på henne. Undvik attsammanträffa med denne man.s Det kommer åtminstone ej att ske snart, svarade han lugnt; men vi äro nu vi trädgården. Huru är det med er arm? Dermed är ingen farav, inföll hon hastigt: låt oss gå på, jag ber. De befonno sig snart vid skogens gräns, öppnade gailerporten och kommo så in i träd. gården. Hela denna sida af det gamla, grå slottet lyste som guld i solen som just nu gick ned bakom dem. De mötte ingen menniska. Allt såg tyst och stilla ut. Ni skall ju ej sitta här ione i afton? sade Silvia och vände sig hastigt åt mr Meredith då de tillsammans gingo in genom glas dörrarna i hans arbetsrum. Jag hoppas få tillbringa aftonen uppe i salongen, svarade han leende. Hans ord voro icke: i salongen med er, men om blickar kunna tala, så sade hans detta, För ett ögonblick stodo de och sågo