Om skydd för den gifta qvinrans egendom. Till Redaktionen af Aftonbladet. Aftonbladet för den 17 November innehål ler i en insänd artikel en uppmaning till Dågon väl underrättad person, och särdeles någon lagfaren, att besvara följande fråga: Ar det möjligt, att vår svenska lag äl så beskaffad, att en gift qvinnas egendom icke på något fulit giltigt sätt kan genor denna lag tillförsäkras henne?. — hvilker fråga är beledssgad red en berättelse föl att förklara orsaken till frågans framställande: Denna fråga är onekligen vigtig, och det som värre är, den kan icke besvaras med annat än ja. Åfvenså lära väl numera, sedan lagstiftaren erkänt qvinnans rätt att vid uppnådda 25 år vara myndig att sjelf råda öfver sin egendom, meningarne vara temligen ense om orimligheten deraf, att deuna civila rättighet skall förvandlas till rättslöshet. derigenom att hon gifter sig. Svårare blir det kanhända att besvara insändarens samvetsfråga, hvarföre juristernpe iogentiog gjort för att afhjelpa ett förhållande, hvaraf det dagliga lifvet företer så många olyckliga följder, särdeles inom de mindre bemedlade klasserna, der en dålig äkta man så ofta tillgriper cch förstör frukterna af hustruns arbete. Den rätta förklariogen, hvarför mjuristerpe ingentiog gjort för att afhjelpa en orättvisa, som enligt erfarenhetens vitnesbörd ofta visr sig i himmelskriande följder, torde ligga deruti att en lagkarl i allmänhet betraktar det såsom sitt åliggande att skipa, men icke att stifta lagar, och under den strärga sysselsättningen med det förra så nöter in sig i den gamla vapan vid de lagar som finnas, att han icke änker på att göra sig omak för att få äfven de orimli gaste sådara ändrade. Härtill kommer den gamla. seden från hedenhös, att etrakta qvionan såsom inför civillagen otilläknelig sedan hon trädt i äktenskap och inse hennes egendom såsom icke längre tillrörande henne, utsn endast mannen, emedan on lagligen icke längre har ett ord att säga. pm dess användande. Det är äfven sannt att en vid flera rikslagar förnyad motion om ändring i det nurarande förbållandet, genom uophäfvande af nannena målsmanskap, icke ledt till pågon påföljd, emedan svårigheter ansetts möta för len ändring i en mängd lsgrum som i samnanhang dermed skulle biifva nödvändig. Jetta hinder kan ej vara oöfverstigligt; men orde dock komma att fortfarande åberopas, åvida icke qvinnorna, som hatva ett så vidträckt fält att verka, förena sig om att dsgalägga att de sjelfva hafva en vilja att stadkomma något i omförmälda hänseende. Omellertid är det visst önskvärdt, att frågan nåtte åter komma under ompröfning genom n ny motion vid den instundande riksdagen. sedan sjelfva det konservativa Englands seast församlade parlament funnit nödvändigt ifva qvinnan skydd genom en lag som benyndigade henne att sjelf kunna råda öfver en egendom som hon medfört i boet eller oder äktenskapet förvärfvar, så bör detta ifva ett hopp, att äfven hos oss trögheten ch den gamla fördom, emot hvilka föreöken tt åstadkomma rättvisa hittills strandat, kola innan kort gifva vika. Jurist.