Aftonbladet – 2 december 1870, sida 2

Hvarför har ni återvändt hit? utbrast han då de befunno sig i skydd af träden. Tillbaka! ännu lärgre tillbaka! Silvia såg på hovom alldeles förvirrad och kastade deretter en skrämd blick på den punkt som de hade lemnat. Men intet annat visade sig för henne än ett vidsträckt, ödsligt landskap, belyst af en brännande middagssol. Hvad är det, mr Meredith? frägade hon; h ad var det för fara der nere?o Ingen, eom jag hoppas, svarade han, nu åter lugn, men det är aldrig rätt säkert att gå der minor nyss sprungit. Någon kan till exempel vara bortglömd. Jag förmodar att ni har kommit tillbaka efter dennav,tillade han och lade den lilla medaljongen i Silvias hand; jag fann honom just nyss; och emedan ni nu återfått honom, så följ mitt råd att genas återvända hem.n Silvia emottog medaljongen, men utan att taga biicken ifrån hans ansigte. Än ni sjelf? sade hon. Jag! Åh, jag mäste stanna för att öfvertyga mig om att allt är som sig bör. bilvia tog ett par steg, liksom för att lemna honom, men kom tillbaka. Allt är inte som sig bör, sade hon; ni bedrar mig, mr Meredith, och jag ser att ni ej är lugn. Hvad såg ni så förskande efter, då jag kom? Hvarför drog ni mig så brådskande hit upp? Hvarför ser ni allt emellanåt dit bort, som om ni afvaktade någonptiog? Hvarför skall ni stanna och bedja mig gå? Mr Merediths enda svar var att föra henne ännu litet längre inåt skogen, medan han, stående framför henne, fortfor att med spänd uppmärksamhet se framåt de sprängda klipporna. Ni vill inte säga mig det, fortfor Silvia