Aftonbladet – 2 december 1870, sida 1

a LB OT MAMM SV tisdag på södra frontlinien mot LHay var endast förspelet till ett af ännu större dimensioner, han dagen derpå företog mot den tyska uppställniogen sydost och öster om Paris. Här ligga, som bekant, wirtembergarna och norr om dem den 12:e kären, sachsarna. Anfallet skedde med en gådan energi att de af dem starkt befästade byarna Bonneuil-sur-Marne, Champilly och Villiers, allesammans belägna inom tyskarnas sydöstra förskansningslinie på ömse sidor om den af Marne bildade halfön, af fransmännen togos med storm. Wirtembergarna, som innehade större delen af denna linie, fingo dock snart förstärkning, dels af sina grannar till venster, pomrarna och schlegierna, dels af sachsarna till höger om dem. En häftig strid utspann sig nu, som varade frän kl. 11 till kl. 6 på aftonen, då tyskarna åter voro i besittning af sina förra positioner. Äfven denna strid inleddes, liksom den föregående dagens, af en ytterst häftig nattlig kanonad från fästena. Smärre utfall gjordes samtidigt från S:t Denis inorr mot 4:e kåren. Så den tyska berättelsen. Ett telegram, dateradt Calais i går afton, bringar oss sent på middagen högst intressanta detaljer om slaget, ditkomna med en ballong från Paris. Man fianer deraf, att det är Ducrot med sin arme som utfört anfallet på östra linien, medan Vinoy med sin dagen förut kämpat vid LHay. Under betäckning af en förfärlig artillerield hade fransmännen på åtta broar gått öfver Marne och tagit Montmelis (Montmesty?). Striden hade varit ytterst hårdnackad; häftigast synes den ha rasat mellan Champigny, Brie och Villiers. Byar togos och förlorades åter. I kritiska ögonblick förde Trochu sjelf regementerna i elden. Fiendens positioner beströkos ej blott af elden från fästena, utan äfven af kanonbåtarna på Seine och Marne. Som ett nytt element i striden omtalas pansarklädda jernbansvagnar, bestyckade med kanoner, ett slags ny upplaga af lievagnarna från Fyrisvallslaget. Samtidigt gjorde amiral Ronciöere le Noury ett utfall fråa S:t Denis med sinä käcka gjömän och tog det vester derom belägna Epinay. Fransmännens förluster uppgifvas till 2000 man. Striden skulle fortsättas i går. Ett telegram från London af i gär berättar äfven att just då pågick ett slag utanför Paris, men i det ögonblick vi skrifva detta ha vi ännu ej erhåilit någon bekräftelse på denna nyhet. En korrespondent i en provinsstad i Frankrike skrifver följande till Le Nord: Marskalk Mac Mahon har uppsatt en berättelse om elaget vid Sedan. En lycklig slump har förskaffat mig en afskrift deraf. Jag meddelar er derur blott ett enda faktum. Hertigen af Magenta frisäger deri kejsaren fullkomligtHan erkänner, att kejsaren alltjemt lemnat honom fullkomlig frihet; att han alltid velat marshera tillbaka till Paris med armån; att han derföre dragit sig tillbaka till Rheims i stället för att marschera till Sedan, men att han slutligen måste gifva efter för den af Rouher och Palikao inspirerade kejsarinnans upprepade befallnivgar, emedan dessa voro bestämdt affattade, samt att dessa befallningar skulle bevisa, att regentinnan satte den dynastiska frågan framför den nationella. Jag kan fallkomligt gå i borgen för dessa detaljer. Mainlinien, som politiskt åtskilde Nordoch Sydtyskland, finnes ej mer. Som ett telegram redan berättat, mottog nordtyska förbundsrådet förl. lördag underrättelse att det nya förbundsfördraget blifvit undertecknadt af Wirtemberg, och i samma dags session inom nordtyska riksdagen kuude Delbräck tillkännagifva att fördraget med Baiern blifvit den 23 undertecknadt i Versailles och den 27 skulle framläggas för förbundsrådet. Som vi förut berättat, erhålla de båda stora södra stateraa genom dessa konventioner en privilegierad ställning inom det nya tysza förbundet. Sålunda kommer Wi:temberg i afseende på armeorganisationen i ungefärligen samma ställning som Sachsen, och Baierns blir troligen ännu fördelaktigare. Med urdantag af detta militära privilegium och några särskilta finansielia och ekonomiska rättigheter blir den författning, som i dessa dagar skall föreläggas riksdagen till granskning, gemensam för alla tyska länder. Ehuru den första oron och förbittringen i England i anledainog af den Gortschakovska noten betydligt lagt sig och man nu tyckes hoppas, att noten icke skall medföra något krig, vidtager dock regeringen för alla händelser sina mått och steg. I alla afdelningar af krigsarsenalen i Wolwich råder den lifligaste verksamhet, och de arbeten, som nu der förehafvas, äro så betydande, som de rågonsin varit. I kanongjuterierna t. ex. äro icke blott förstärkta arbetskrafter dag och natt sysselsatta, utan dessutom ha 20 stycken 56-pundingar blifvit afsända till Elswick för att i sir William Armstrongs dervarande kanongjuteri förändras enligt Palliser-principen. Å andra sidan äro en mängd engelska fabriker sysselsatta för franska regeringens räkniog. Så t. ex. äro alla bleckslagerier i Wolwerhampton upptagea med betydliga beställningar af lägerpersedlar. I dessa dagar skola fältflaskor, soppskålar, pannor m. m. till ett värde af 15000 afgå till Frankrike. Afven till Birmingham ha betydliga order om dylika leveranser ingått. Sedan Rom och det påfliga området blifvit införlitvadt med konungariket Italien, har den gamla italienska repregentantkammaren blifvit upplöst och nya val utskrifvits. För såvidt utgängen af dessa val hittills kan öfverskådas, ha de utfallit på ett tillfredsstälJande sätt för nationalpartiet. Intresset bland valmävnen har i år varit ojemförligt mycket större än 1865, och medan det klerikala partiet icka gifver från sig något tecken till f, bli sådana namn, som skulle kunna gälla säsom en protest mot den monarkiska statsordningen, såsom Bertani, Frappolli, OC nuschi, Mszzini och Garibaldi, öfverallt slagna ur brädet af det moderata partiets kandidater. Om således i den blifvande kammaren tanken på Italiens sönderstyckniog och den påfliga maktens återupprättande icke kommer att ha någon representant, får å andra sidan det republikanska partiet åtnöja sig med att sätta in i kammaren ett par ar sina anhängarna Mean inom dot ecetara Khoarnla