Aftonbladet – 1 december 1870, sida 2

hjerta, föll hennes blick på Silvia, som stod vid hennes sida, med ett sorgset uttryck i sina vackra, mörka ögon. Och då hon såg den unga flickan, då hon erinrade pig huru djupt hennes bror älskade henne, kunde hon icke annat än förebrå sig den verldsligt be räknande riktning hennes tankar tagit. TJUGUFÖRSTA KAPITLET. Platsen, hvarest klipporna skuile sprängas, låg vid gränsen af skogen. Silvia och madame de IEpine, hvilka, trots det korta afståndet, ej kunde tillryggalägga vägen till fots, stego ur vagnen och mottogos genast af kaptenen. Här är en ypperlig plats för eder, sade han på sitt vanliga högstämda sätt; ,en storartad skådeplats,, tillade han och hjelpte dem ned för en brant och trång stig, Te dande till den nya banan. Denna sträckte sig genom en ravin, som menniskohand. hade gjort ännu djupare. På ömse sidor reste sig en skroflig bergvägg, beklädd med grönskande klängväxter och en klippa med en oregelbunden öppning i midten lik en trång port sträckte sig tvärs öfver banan, liksom trotsande menniskan att gå vidare. Platsen var vild, men saknade likväl icke sina drag af skönhet, De bruna bergväggarne, de grönskande sluttningarne, den. blå bimlen deröfver och den tysta linien nedanför i djapet utgjorde tillsammans en storartad fastän ödslig tafla, som Silvia betraktade med förtjusning tills hon af kaptenens röst väcktes ur sina drömmar. (Forts.)