Aftonbladet – 30 november 1870, sida 2

Molinska fontänen. Frågan om denna för vår hufvudstads förskönande så vigtiga s1k förekommer i morgon hos kommunalrepresentationen. I enlighet med hvad vi förut i ämnet yttrat, kunna vi icke tänka oss, att stadsfullmäktige skulle kunna genom ett afslag på framställningen utfärda ett testizonium paupertatis för hufvudstaden hvsd smak och korstsione angår, hvilket fattigdomsbevis skulle bli sorgligt beryktadt och kanske få en föga berömlig platsi den inhemska kulturhistorien. Med nöje fiora vi, att Stockholms Dagblad instämmer i de åsigter vi härom uttalat. Ur en längre framställning i nämnda bisd meddela vi i sammandrag följande. Såsom våra läsare sannolikt erinra sig, blef vid stadsfolimäktiges sammanträde den I sistlidne Oktober beredningsutskottets utlåtande i detta ämne af fullmäktige bordlagdt. Åtskilliga upplysningar hafva sedermera vunnits, och öfvertygelsen i ett par punkter, om hvilka man förut kanske hyst någon tvekan, fuilkomligt stadgats. D3 två månader, som förflatit sedan nyssnätmnde sammanträde, hafva alltså gifvit ytterligare stöd för deny hvilka, i likhet med oss, redan förut ansettdet vara med hbafvudstadens sarina fördel öfverensstämmande, att professor Molins utmärkta konstverk vinnes för kommunen. De vigtigaste onständigheter, som tillkommit sedan stadsfallmäktiges sammanträde den 1 Oktober, äro: 1:0) det tillfälle, som vunnits att erhåila en föreställning om huru fontänen skulle komma att taga sig ut på den plats, hvilken fram-: för alla andra ansetts lämplig; 2:0 den upplysning, som erhållits derom, att stadens anslag skulie kunna nedsättas med icke mindre än 10,255 rår. ; Det förstnämnda resultatet vanns, såsom bekant är, genom att en dekoration, åf samma storlek som fontänen och, så godt sig göra lät, återgifvande dess utseende, upprestes i Kungsträdgården. . Ehuru denna dekoration icke kunde gifva annat än en ganska ofullständig föreställning om den verkan, som sjelfva konstverket kommer att utöfva på åskådaren, funno sig dock alla som togo den i betraktande på ett träffande sätt öfvertygade om att fontänen sjelf skulle komma att göra en högst förträfflig effekt samt att den punkt i Kungsträdgården på hvilken dekorationen stod, vore just den som bäst passade för konstverkets uppställande. Efter att hafva sett dekorationen på denna plats, gafs icke någon möjlighet att mera tänka på Strömparterren eller hvilken annan punkt som helst i hufvadstaden. Bland andra farhågor, som vu häfdes, hade äfven varit den, att fontäpen skulle vara valltför liten för Kungsträdgården. I och för sig var den farhågan ERIK OTTO GR SERIE DEKKER