Aftonbladet – 28 november 1870, sida 4

engelska matrosdrägter, hvilka lades på ett afsides ställe å gården till den bygnad, der fångarne . i voro inneslutna och å hvilken dessa hade tillåtelse Jatt taga motion. På gården fanns endast en skildtvakt, och då denne hade en temligen lång sträcka jatt passera, begagnade fångarne sig af tillfället, I då vakten vände dem ryggen, att påkläda sig maI trosdrägterna. Skildtvakten fann ingenting miss4 tänkt i de båda matroserna, hvarföre dessa smögo 1sig ut då han dernäst vände ryggen till. De skynIdade fenom porten och ned till hamnen. Härlåg ett utländskt skepp, lastadt med kol, färdigt att lafsegla; men kaptenen hyste många betänkligheter vid att mottaga så farliga passagerare, och det lyckades rymlingarne först efter enträgna föreställningar och sedan de sade sig i annat fall ej ha något annat att göra än återvända i fångenskapen, då de säkert skulle bli skjutna, att besegra skepparens motstånd. De blefvo gömda i lasten, men de hade emellertid straxt blifvit saknade och efterspanades ötverallt, till och med på skeppet, utan att man. dock lyckades upptäcka dem. Ilastrummet tillbringade de nu flera dagar och nätter i djupt mörker och ovissa om hvarthän de fördes eller hvad deras framtida öde skulle bli. Man kan emellertid fatta deras glädje då de, satta i land, erforo att de kommit till Kjöbenhavn, hufvudstaden i ett land, som hyste varma sympatier för Frankrike, De påträffade snart en landsman, som följde dem till dervarande franska konsul. — Om brefdufvor. Om dessa snälla fåglar, hvilka i dessa dagar ofta äro föremål för omtal, har Snällposten af en naturforskare mottagit följande uppsats: Bruket af 8. k. postdufvor, genom hvilka, som bekant är, man nu i det belägrade Paris liksom förut i Metz, söker att meddela sig med den öfriga verlden, är mycket gammalt. Vid belägringen af Mutina (det n, v. Modena) underhöll nemligen Decimus Brutus, som var innesluten i staden, genom dem en ständig brefvexling med Hirtios, som var utanför, utan att den beli de Antonius med ail sin slughet och vaksamhet kunde förhindra det. Under korstågen begagnades äfven dufvor till samma ändamål, och Ariosto förtäljer i sin Orlando att frrdren i Dalmatia genom dem bekantgjorde Orillos död. Skalden Anakreon sände dufvor till den af honom högt älskade ynglingen Vathyllys. O. 8. v. I nyare tider ha dessa fåglar af bankirer på stora handelsplatser ofta blifvit anlitade, för att hastigt öfverbringa underrättelser om kursdifferenser m. m., men den elektriska telegrafen har numera trängt denna metod i skuggan. Den duf-varietet som, utom den turkiska, hvilken brukades i Orienten, bäst passar och i senare tider mest användts, är den belgiska brefdufvan (Columba be!gica), som utgör en bastard af mås dufvan (C. terbita) och tämmeletten (C. gyratriz), samt med få undantäåg liknar dem båda. Mån brikade vanligtvis att aflägsna dufvan från hemmet i en med glest sittande spjelor försedd bur, på det bon emellan dessa kunde få n öfversigt af-trakten som passerädes, och, försatt i frihet, lättare finna återvägen. : Buren öppnades 3 ett visst afstånd från hemmet, hon lössläpptes då, och dylika försök upprepades några gånger och med ökadt afständ för hvarje, tills man var på den plats med hvilken man önskade skriftlig förbindelse. Om orternas aflägsenhet sinsemellan var mindre betydlig, så var denna dressur, som för öfrigt med ett större eller mindre antal dufvor efter behofvet samtidigt kunde företagas, naturligtvis öfverflödig. Hon underhölls nu; tills man -behöfde henne, det lilla brefvet på vaxadt Papper fästes då med en tråd under vingen (i Paris begagnas ett påteekaadt sidenband, som bindes om ena foten), hon frigafs, och med det lokalsinne såmt den synnerliga -snabbbet och uthållighet i flykten hon eger, var depeschen snart och säkert på vederbörlig ort. För större vissbet afsändes a flera mad åta då Underrättelse el on t ggalägger några minuter en väglän af KA vensk mil, och den turkiska dufvan ända till 15 sv. mil-och derutöfver på en timme: fEyäkarre äro emellertid mera listiga än romarne å Antonii tid. De ämna nemligen skaffa sig höår, och mången stackars dylik budbärerska får troligtvis med sitt lif plikta för denna hemkärlek, som för henne utgör ett utmärkande drag, och för hvars skull hon i det väldiga dramat äfven fått åt sig en liten toll anvisad. — Uttorkningen af Agnano-sjön nära Neael, bekant för sitt. svafvelhaltigavatten, är nu ullbordad. Det är en gammal krater, och helt nära ligger den s. k. Hundgrottan. Redan 1839 väckte en ingeniör Mendia förslag derom, men det blef icke antaget. Sedermera har han blifvit professsor vid universitetet i Neapel och fått en rik man att utföra hans plan. 1865 började arbetarne att gräfva en kanal genom berget, och oaktadt bergets geognostiska sammansättning och de gasutvecklingar, som traktens vulkaniska beskaffenhet medförde, lade stora svårigheter i vägen och ofta förorsakade afbrott, blef man dock färdig sistl. vår. Men uttorkningen Tppsköts af fruktan för skagliga utdunstningar under sommartiden. Den 28 sistl, Okt. blef den sista dämningen genombruten och vattnet strömmade nu ut. i hafvet, medförande en otalig. mängd grodor och sutare, som oroades i. sitt lugn af den menskliga verksamheten. Härigenom ha 92,000 qvadratmetres eller omkring 1 million qvadratfot blifvit torra, och egaren skall nu odla dem. Om före: taget betalar sig är ännu ovisst. Rättelse: I lördagens nummer under rubriken Norge står: Hedenes amt, läs Neden. mate kar rer SEAN tå