Aftonbladet – 28 november 1870, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Chefen för Stockholms Visfördelning, lotskaptenen B. W. Thornander har till justitiekanslersembetet den 21 dennes inlemnat nedanstående svaromål å den anmälan stadsfiskalen Silfversparre gjort med anledning deraf att han blifvit affordrad full lotsafgift för resan mellan Kittelö och Torrö lotsstationer med kuttern Amanda: Till justitie-kanslersembet ! Till följd af stadsfiskalen C. Silfversparres anförda klagomål öfver min, i egenskap af tjenstförrättande lotsdistrikts-chef, utfärdade skrifvelse till lotsfördelningschefen i Norrköping af den 20 sistlidne Juli, dermed jag velat fästa vederbörande lotsåldermäns uppmärksamhet på, att när kronolots begagnas:af segelsällskapernas kuttrar, lotsenningar då äfven böra af dem erläggas till fullt belopp enligt taxorna, får jag, ehuru Jag icke kan föreställa mig, det justitie-kanslersembetet finner det tillkomma sig att till: pröfning och afgörande upptaga en fråga huruvida jag rätteligen förfarit då jag erinrat vederbörande lotsåldermän om en sådan tillämpning af gällarde lotsförordning, som öfverensstämmer med den inom lotsverket såsom riktig ansedda tolkning af författningens föreskrifter i förevarande fall, men likväl icke vill undandraga mig att det äskade yttrandet afgifva, derför vördsamt, jemte återställande af handlingarne, andraga nedanstående. Sedan klaganden, med hemtadfästöd af 132 mom. k. lotsförordningen sökt först visa, att han icke vid ifrågavarande tillfälle hade skyldighet att begagna lots, vill han, betraktande sin kutter som ett vanligt svenskt fartyg, få det hänfördt till de i lotsförordningens 3 8; mom. 1 c betecknade såsom berättigade att erlägga endast half lotsafgift enligt taxorna, då lots begagnas. Klaganden omnämner derefter de tvenne nåd. skrifvelser, hvarigenom ssvenska segelsällskapets fartyg blifvit förunnade en mängd andra förmåner än de som tillkomma öfriga svenska fartyg?. Det är just detta förhållande, som gifvit anled ning att icke betrakta segelsällskapets kuttrar såsom vanliga svenska fartyg i fråga om lotsförordringens bestämmelser rörande dessa sednare; tvärtom utgöra segelskapets fartyg likasom en särskild kast, till följd af sina privilegier, som icke kunna utsträckas till andra, enskilda Personer tillhörande fartyg. Det är heller icke på grund af citerade 1 9 mom. ilotsförordningen, som segelsällskapets fartyg äro befriade från ky dighet att taga lots och kunna de följaktligen icke blifva inbegripne bland dem, som äfven citerade 3 S mom. I ec omnämner. Redan genom nåd. resolution af den 28 Juni 1860 erhöllo sällskapets fartyg denna befrielse, utom andra privilegier, i än vådsträcktare mån än hvad lotsförordnivgen sedan medgifvit vanliga svenska fartyg, hvilka fördelar genom förnyad nåd. stadfästelse af den 31 Januari 1865 ytterligare blifvit svenska segelsällskapet tillförsäkrade. Genom kommercekollegii på nåd. befallning utfärdade kungörelse af d. 29 April 1862 hafva alla dessa förmåner, på derom af svenska segelsällskapet gjord underd. framställning, blifvit utsträckta till lustjakter tillhörande segelsällskaper eller jaktklubbar i en del främå mande länder; men uti ingen af de omnämnde nåd. skrifvelserna kan spåras att vederbörande sökt, eller dem blifvit beviljad, någon nedsättning i lotspenningar då lots begagnas. Uti den under tiden utfärdad nåd. lotsförordningen förekomma deremot bestämmelser, hvilka påtagligen icke äro afsedda att tillämpas för sege sällskapens fartyg, emedan ett väsentligt vilkor för beviljandet af de friheter, dessa åtnjuta, är att de icke begagnas till förande af hansdelsgods och varors, då deremot förmånen af nedsättning till halft lotspenningebelopp är, enligt lotsförordningen och nåd. kungörelsen af den 24 April 1866, beroende på orter der last lossas och intages. Den grund hvarefter man har att bestämma, då handelsfartyg skola betala, fullt eller halft lotspenningebelopp, saknas sås ledes segelsällskapens fartyg, och fartyg, ar för lotsarne att förvissa sig om resans Mål är ineller utrikes ort. då någon af sällskapernas kuttrar inom skärgården begagnar sig af deras biträde, likasom om ett sådant fartyg, kommanda från utrikes ort, passerar och begagnar lots inom flera farleder, ej kan på samma grund som för vanliga fartyg bestämmas, hvarest gränsen är, derefter halft lotspenningbelopp skall beräknas. Det ir numera ej så sällsynt, att svenska segelsällskapets fartyg besöka utländska orter, likasom ett far:yg, tillhörande främmande länders segelsällskap, ofta genomfara våra lotsleder med lotsfrihet, gruplad på andra författnivgar än lotsförordningen, och tvekan har dervid mången gång förekommit sland lotsarna om, huru lotspenningar borde beräknas Jå sådane fartyg begagnat sig af deras biråde. Emedan, efter hvad nämndt är, de olika illfällen, då fullt eller halft belopp aftaxorna bör enligt lotsförordvingen erläggas, stå isamband med varuförsel mellan orter, kan således ej heller geom lotsförordningen afgöras om eller när segelsällskapens fartyg, då lots begagnas, skola erlägga lotspenningar än till helt, än till halft belopp. Att derföre dessa fartyg, när de begagna lots Jå äfven alltid erlägga lotspenningar enligt taxorna ir enligt mitt förmenande icke i strid med den dåd. resolution, hvarigenom blifvit dem beviljad förnånen att icke vara skyldige till lotspenningars eräggande oftare än när lots begagnas. Sedan jag sålunda tror mig hatva ådagalgt, att daganden, i likhet med hvarje annan, ineller utändska tillhörande, bär i landet privilegierade seselsällskap, författningsenligt icke kan undandraga ig att för sitt fartyg erlägga lotspenningar enligt äliande taxor, då lots begagnas, kan Jag ej unlerlåta att fästa uppmärksamhet vid billigheten af n sådan fordran. atfven med rioga kännedom sm jöfartsförhållanden torde vara 1514 insedt, ect de edsättningar till halft lotssenningbelopp, som unler vissa förhållanden enligt lotsförordningen, medifven JAN, måste afse dels underlättandet af (Ua mk handel inom landet i allmärhas —