Aftonbladet – 28 november 1870, sida 3

till dess kända nit, sakkännedom och uppoffrande deltagande för nödens barn, den ömme allmosegifvaren kan vända sig med sina bidrag och dervid vara förvissad om att dessa på bästa vis varda använda; men såsom nu är stäldt i vår kära hufvudstad, skulle detta blott hafva till följd, att uppoffringen för den enskilde antingen blefve snart sagdt fördubblad, eller ock att denne blefve nödsakad till det ännu obehagligare åliggandet att personligen afvisa alla dessa muntliga och skriftliga sollicitanter, hvilkas antal hos dem, som anses rika eller förmögna och burgna här i staden, vuxit till en så oroande höjd, att det sköna prerogativ, som ligger i att kunna visa hjelpsamhet mot sin nästa, för dem urartat till en verklig källa till obehag af alla möjliga slag. För att nu å ena sidan undanrödja dessa och å den andra se till att bidragen egentligen blott komma dem till godo, som genom olycka, sjukdom eller ålderdom blifvit bragta till djup fattigdom, föreslås att nämnda förening, i likhet med hvad som eger rum i flera utländska städer, ville tillhandahålla alla dem, som förbinda sig att till föreningen årligen öfverlemna ungefärliga beloppet af de allmosor, som till s. k. tiggare annars utlemnas, en plåt af messing eller bleck med en lämplig inskription, såsom t. ex. fattigföreningen (i Wiesbaden Armen-Verein), samt att denna plåt fästades antingen vid hvarje tamburdörr der medlem af nämnde förening bor, eller vid husporter, der alla der inne boende tillhöra densamma. Denna skylt skulle då blifva liktydig med: här lemnas allmosorna endast till skyddsföreningen. Allt ringande, allt sökande, all efterhängsenhet försvunne då såsom genom ett trollslag. Ingen polisförordning kunde verka mer kraftigt till tiggeriets upphörande. En sådan mesyr skulle troligen af en viss medfödd blyghet eller af den gamle arffienden misstro till allt nytt, eller rentaf utaf missförstånd, till en början möta mycket motstånd, men i samma ögonblick den verkliga nyttan häraf för den sannt fattige samt å andra sidan medvetandet af att väl hafva användt sina allmosor, på samma gång man besparat sig mycken tid och många obehag, göra sig gällande, bör man kunna hoppas, att saken dock röner en afgjord framgång. De -Stockholmstidningar, som gilla detta förslag, torde benäget omnämna och förorda letsamma.