Aftonbladet – 26 november 1870, sida 2

örsökte att genop , varsamma efterforskningar vinna ljus i detta mörker, men blef derigenom blott ännu mera villrådig; ty då hon icke kunde framställa en bestämd fråga, blefvo de svar hon erhöll. blott vilseledande och berodde till er :stor del på det lynne hvarvid hennes. ege ptlig:v auktoritet, mrs Groom, befann sig för degen. Hvarken Pierre eller Jean varot voro hennes gunstliogar. Pierre vat en vargjägere och alla vargjägare voro HP a goda, — och så vore värdshusvärdar ned, tillade mrs Groom; de förra jagade efter de fatti va djuren, de senare efter menniskor och de ras veckolön, — ena lurifaxar allihop ! Lurifaxar, vs Groom; sade Silvia. Jaha, jr st lonfaxarl, upprepade mrs Groom med hägtidlig röst! Ni må väl aldrig tro att det Suns så många vargar, som Pierre vill inbilla 288? Kära, välsignade barn! tro a ldrig det. ID Släpper små vargungar och låter dem sprins? och växa till sig i skoge mn, Och hvad den der rödhåriga Varot an! sår, så har jag min tro för mig, att han ald jg har räddat lifvet, hvarken på kapten Ile ; på mr Meredith. Det var bara IPptåg oc , konster, men Varot bade nog fina uf säl ningar. Se,hantänkteattfåsin fram id betr sggad då han öppnade ett värdshus. ilvig sökte se mycket liknöjd ut, och fråsade b aru Jean Varot kunde tänka något jädant År ), då mr Meredith fick i uppdrag att P;f sa jernvägen åt det kompani, der gamla rs ss Meredith har så många aktier, gjorde sig: Jean Varot så viss på att mrs Meredith, lör att öka värdet af bans systers egendom, skrlle bestämma Saint Remy till station, att han der, just på den räkningen öppnade värds! uset. Inte för att han sade det rent ut, mg n jag vet, — jag vet det nog. (Forts.)